Olika sätt på vilka jag är orimlig

Vi har en strikt nolltolerans mot parfym på min arbetsplats. Vi har däremot en väldigt liberal tolerans mot kroppsodör. Närå. Men jo. Iallafall.
Jag försöker inte göra narr av parfymallergiker. Jag använder inte parfym till vardags. Däremot har jag ibland handkräm som doftar kokos och känner mig som en skurk när jag går och tar kaffe luktandes som en exotisk strand. 
Det är speciellt en man som håller extremt hårt på dessa regler.
Han skällde ut mig en gång då jag använt hårspray. Jag tänkte inte på att hårspray innehöll parfym men nu vet jag bättre och har bytt till parfymfri. Men iallafall, varje gång jag går förbi honom håller jag andan. Vilket ju inte alls påverkar hur han upplever att jag luktar. Men ändå.

Jag cyklar året runt. Nu när snön och isen till största del är borta (vilket är extremt tidigt men förmodligen kommer det några aprilstormar med decimetervis av snö som snabbt smälter) har kappvändarna som ställer cykeln under vintern tinat fram och börjat haffa de bästa cykelparkeringsplatserna på campus. Det stör mig alldelens orimligt mycket. Har man inte riskerat frakturer under vintern kan man fan gå 100 meter extra på våren och låta oss diehards få parkera på gräddhyllan.

För tusen år sen hade vi en praktikant på mitt förra jobb. Han var och är en alldelens underbar människa men varje gång jag träffar honom glider jag in i en väldigt osympatisk storasysterroll som inte känns rimlig. Igår sprang vi på varandra och det första jag säger är Meh, har du vuxenskor på dig?!

1. Han är vuxen
2. Vad har jag med hans skoval att göra?

3. Vem öppnar ett samtal så?

Jag uppenbarligen. Dessutom sa jag det medan jag kom snett bakifrån så han bara Ah, jag tänkte att det var du! innan han vänt sig om. Känns ju tryggt att resten av hans bekantskapskrets kan föra sig som folk iallafall. 

Måndag

Ny vecka. Nya kalas nästa helg.
Lillskruttan var på ett kalas igår där alla barn fick en f-ing Labubu med sig hem.

What in the world, liksom?

Frånskild pappa med pengar much? Japp. 
Men jag ska väl inte klaga. Ungen var lyrisk.

Om några dagar åker min man till Arizona igen. Men nu ska han för första gången bo i nya lägenheten. Visst har jag sagt att vi har köpt en lägenhet där? Aja, det har vi iallafall. Det har varit en lite knepig process pga av att vi ju inte befinner oss där för tillfället. Men nu är det klart och jag ser mycket fram emot att facetima honom när han bor in sig. Vi köpte den möblerat för paret som ägde den tidigare använde den främst som Airbnb och det planerar ju vi också att göra då vi inte är där, men det finns inte så mycket mer än bäddsoffa, stolar och matbord. 

Allt man behöver för en weekend, men inte just nåt mer. 

Jag vet inte när han kommer tillbaka. Slutet på april nångång. Men så är det nu, jag vet typ när han åker och typ när han kommer tillbaka.
Men då det handlar om veckor och inte månader är det så mycket mer odramatiskt. 

En tanke bara

Tänk om folk kunde göra barn lite mer jämnt fördelat över årets månader.
Det är så j-vla många kalas i mars att barnen nästan (men bara nästan) blir less.

Det där man säger när barn önskar att det var julafton varje dag? Att jamen om det var julafton varenda dag skulle du ju inte tycka att det var något speciellt!

Det. Är kalasen i mars. 

London då?

Jomen. Om jag ska sammanfatta såhär på hemvägen.

Positivt 

Vädret. Vi hade iallafall tur med vädret. Regn en förmiddag, i övrigt uppehåll och tom sol då och då. Om några veckor kommer London vara sprängande grönt. Men redan nu blommar påskliljor och parkerna skimrar försiktigt i ljusgröna nyanser.

Vänner. Vi har en god vän från tiden i södra Idaho som numera bor i London. Vi hängde tre av fem dagar och det var så enkelt och naturligt och samtidigt speciellt som det blir när vänner från förr får hänga med barnen som inte fanns då.
Allt Harry Potter såklart. Det var ju ändå därför vi var där och London levererade.
Och sajterna. Jag har varit i London förr men bara med jobbet och därför aldrig sett slottet, Big Ben, och allt det där. Det var mäktigt.

Något mindre positivt
Det är dyrt i London. Vilket vi såklart redan visste. Men det är iallafall billigt att åka kollektivt.
Vi bodde som sagt i en pytteliten studio, vilket gick förhållandevis bra, men ändå kändes ganska klaustrofobiskt efter fem dagar när smutstvätten hopade sig på golvet, de blöta handdukarna hängde överallt utan att torka och flingpaket, tandborstar och telefonladdare bredde ut sig på de få och minimala ytorna som fanns att lägga ifrån sig saker på.

Hemresa nu. Känns väldigt lagom med två arbetsdagar innan vi tar helg på det här. 

Tack och lov för GPS

Vi är i London. Pga Harry Potter. Det var det enda svar vi uppgav i passkontrollen när the UK border patrol undrade vad vi hade för ärende in the UK. 

-  Harry Potter

Han nickade bara. Verkade tycka att det var mycket rimligt.

Vi hade lovat barnen att gå på Warner Bros. Studio Tour men (det här skyller jag på min man som var den som rekade resan) inte köpt biljetter i tid vilket resulterade i att vi var tvugna att göra denna aktivitet i direkt anslutning till att vi landade på Stanstead igår. Eftersom flygplatsen och Unversial Studios ligger på typ samma sida stan var det väl ingen jättedum lösning men pga alla möjliga omständigheter så vart det minst dåliga alternativet att vi hyrde en bil, körde till Universal Studios, körde därifrån till den mikroskopiska studio apartment vi hyrt i London, och sedan lämnade tillbaka bilen dagen efter.

Jag sa att jag vägrade försöka köra vänstertrafik. Min man sa att hur svårt kan det vara. Det var ganska svårt. Alltså att köra rakt fram på motorvägen, lätt. Att köra manuell växel med fel hand i rondeller, svårt.

Min man betalade inte extra för det britterna kalla sat nav, alltså gps, utan vi förlitade oss på min telefon och Google maps.

För er som inte känner mig så bra så har jag extremt dåligt lokalsinne och det innbär bland annat att jag är rejält undermålig som kartläsare. Vänstertrafik hjälper inte den situationen heller. 

Jag skärpte mig så mycket att jag nästan fick migrän och tyckte själv att jag levlade från värdelös till ganska dålig.

Vi tog oss från A till B och sen även till C.
Jag var väldigt nöjd med min insats. Vid ett tillfälle reflekterade min man över tiden som var när inte gps och Google maps fanns utan man typ navigerade efter kartor.

- Det hade aldrig gått, sa jag.

- Vi hade skilt oss, sa han.

Det stämmer nog tyvärr.

Nej är det magiska ordet

Jag skulle inte säga att jag är en i grunden jättesnäll person. 
Att jag ställer upp för mina vänner osv. jojo, det gör jag väl. Men generös är liksom inte det första ordet jag tror att de som känner mig väl skulle välja. Inte heller uppoffrande, givmild, ni fattar. 
Men jag är inte superduktig på att säja nej heller, vilket gör att jag ibland befinner mig i situationer där jag liksom inte riktigt känner att det blev rätt.

Till exempel. I helgen som var tog vi en liten miniskidsemester till en backe lagom långt borta. Hyrde ett hus och en av nätterna sov en annan familj över där lillskruttan och deras ena barn är bästisar. Huset hade bastu och efter en lång, solig dag i backen såg jag fram emot bastu och en kall öl medan barnen såg Mello. Istället sitter jag i bastun med samtliga fyra barn, varav den minsta är knappt tre bast och måste ha ständig påpassning då agregatet är brännande hett och barnet saknar den kroppskontroll och självbevarelsedrift man helst ska ha kring heta agregat. 

Barnen hade kul. Och på riktigt, kul för dom, verkligen. De större sprang ut och kastade sig i snön medan jag gick upp och ner i en alltmer snöblöt och halkig källartrappa med denna lilla treåring som inte själv fick kasta sig i snön men såklart ville titta på de stora. Under tiden satt hennes pappa och bonusmamma i köket och hängde med min man.

(Här vill jag lägga in att jag har en viss förståelse för att nakenheten som kommer med bastu gör att det såklart inte blir lika naturligt att säga att barnens pappa borde ha bastat med sitt lilla barn själv. MEN han borde ha kollat med mig att det var OK innan han hämtade handukar till sina kids och sedan bara satte sig ner igen. Han gick inte ens ner i källaren och rekade premisserna.)
När jag dushade efteråt kände jag bara att det var skönt att det var över. 

Mer exempel. Vi är hundvakter igen. Samma hund. Samma situation som jag vet att jag beskrivit en gång tidigare för kanske 2-3 år sen men förväntar mig inte att någon ska komma ihåg (i gengäld föräntar ni er inte att jag ska ha lärt mig nåt heller mkej?)
Vår vän är på sportlovsresa med sina barn. Barnens mamma och vännens exfru, tillika hundens matte, är hemma. Vi är hundvakter. Varför? Ja herregud varför? 
För att jag tydligen inte kan säga nej. That's varför.

Gud vad less jag blir på mig själv.

Insikt

En forskningsingenjör jag jobbar en del med stod och hängde över mitt skrivbord igår medan vi gemensamt försökte hitta ett lämpligt datum för en demo bla bla jobb, men vi ska nog ut och resa lite tillsammans den här ingenjören och jag. 

Ingenjören är från Iran och har bott i Sverige kanske tre år, dessförinnan i Frankrike vet jag och Irland tror jag. Såhär på våren (bara -15 idag) är det ju idel röda dagar, sport- och påsklov, så att hitta lämpliga datum är inte plättlätt.

-Det här är en röd dag! säger ingenjören och pekar på en vanlig, icke-röd dag.

- Nä, det är det inte, säger jag och pekar på ett nära liggande datum, men det här är nog en klämdag.

- Och här är det sport, säger ingenjören.

- Nä påsk, säger jag, men det är iallafall många som har ledigt här och då passar det nog dåligt att resa.

Vi disskuterar vidare och bollar alternativ fram och tillbaka. Och aldrig tidigare har jag hört någon ta fel på sport- och påsklovet och bara så rycka på axlarna och Aja, men noga då!

Får flashback från de tidiga åren i USA när jag inte kunde hålla reda på Memorial Day och President's Day och Labor Day och allt vad de har i almanackan och betedde mig exakt så som ingenjören. Här är det ledigt pga den här grejen ni firar! Och folk bara, Va nej är du tokig du har ju fel med flera månader och huuuuur kan du blanda ihop dessa två dagar?! Och jag bara Jaha men noga då!

Och hur lätt kan det vara att lära sig att röda dagar är lediga dagar när de liksom infaller på en svart dag, eller röd dag, men vanliga söndagar är också röda i almanackan men de räknas ändå inte som röda?

Nog inte så lätt.