Har i flera forum sett debatten kring Luciafiranden som ägt rum på olika skolor i olika delar av landet (så även på våra skolor i den här delen av landet) utan föräldrar, syskon och andra gäster. Motiveringen, i den mån det ens motiverades, har då varit att Luciafirandet är av och för barnen och sen har det ibland varit tal om att skydda barnens intigritet och annat.
Det kan man tycka vad man vill om.
Jag kan förstå pedagoger som vill slippa föräldrar.
Jag kan förstå föräldrar som vill slippa, eller inte har möjlighet, att gå dit.
Jag kan förstå barn som gärna vill lussa för sina föräldrar.
Jag kan förstå barn som absolut inte vill det.
Det tänker jag inte gå in på. Min poäng är att de flesta skolor här har tagit ett beslut, kommunicerat ut det, och sedan tagit konsekvenserna.
På storskruttans skola skickade fröken ut ett veckobrev för ungefär en månad sedan. Julavslutningen nämndes kort med information om dag, vad som gällde för fritidsbarn, osv. "Mer info kommer" avslutades sedan brevet.
Mer info kom i form av ett utskick från rektorn där det stod att med tanke på hur mycket snö som kommit och med tanke på att julavslutningen främst är för barnens skull, så ombads vi föräldrar ha det i åtanke.
Eh va?
Ha vad i åtanke, snön?
Det kändes avsiktligt luddigt formulerat och var en tydlig inbjudan med armbågen. Läs: ni får komma, men vi vill helst inte att ni gör det. Att de inte vill att föräldrar kommer på avslutningen, det kan jag tycka är tråkigt. Men kunde rektorn motivera det med annat än snö, så hade jag kunnat köpa det.
Det som stör mig, tillräckligt mycket för att jag ska sitta och skriva det här, är att skolan inte sätter ner foten och tar ett beslut.
Min dotter ville att jag kommer på skolavslutningen, hennes fröken hade sagt att föräldrar får komma. Samtidigt säger rektorn att hon helst inte vill att vi föräldrar kommer.
Det är så tråkigt. Skolavslutningen var nu i eftermiddag. Jag var där, tillsammans med kanske 50-60 andra föräldrar. Jag hörde många mumlande sinsemellan i still med "ja jag visste ju inte rikigt om vi fick komma, min man stannade hemma..."
Inbjudna med armbågen.
Jag såg barn som besviket konstaterade att andras föräldrar visst var där, medans deras (gissningsvis) tolkat rektorns brev som en order att stanna hemma och gjort så.
Fel hur man än gör.
Tråkigt.
Fegt.
Men barnen sjöng fint och nu är det jullov.
Det är kanske viktigast.