Söndag

Den här helgen såg jag inte fram emot.
Det var för mycket i den.
Men här vi är. 

I fredags kom hunden vi passar lite då och då. Första gången var det pandemi och barnen var uttråkade och 3 dagar med hund kändes som ett jättekul sätt att liva upp vardagen. Vilket det också var. Nu är vi istället hundvakt när hundens riktiga familj behöver det och visst, barnen älskart fortfarande, men katten gör det inte. Huvudansvaret faller på mig, osv. osv. Alltså det är lugnt, men just den här helgen liksom. 

Igår steg jag och storskruttan upp 05:30 för att åka på bortamatch med bandylaget. Det är så med bandy i norra Sverige, få lag och långa avstånd. 3,5 timmars bussresa (enkel väg naturligtvis) är inget konstigt att för att få spela match.
05:45 tog barnet hunden på en promenad runt runt parkeringen tills hunden kissade. 
Vi var hemma strax före 20 på kvällen. 

Förutom att ha koll på mitt barn, som snart är 8 år och inte alls benägen att springa bort dvs. inget svårt jobb, så åkte jag buss, drack kaffe, åt limpmackor, och surrade med andra föräldrar. Och knöt skridskor förstås, det var väl huvuduppdraget. Men all in all så var det inget jättesvårt jobb jag hade igår.

Och jag fick en heldag med mitt barn och hennes sport.   
Jag gnäller, men inser att jag inte har rätt att göra det. 
Istället ska jag ge en välförtjänt eloge till bandytränarna. Som harvar på i denna utrotningshotade lagidrott och peppar och stöttar och knyter skridskor och lagar skydd. Påminner föräldrar om träningstider och hittar begagnad utrustning till de som behöver.
När vi endast behöver hålla koll på vår kaffetermos och våra kalla tår har de koll på speltider, byten, uppställningar och planscheman.
Bandy är en religion och dom är de saligt frälsta.

F*ing föredömen är dom. På rikt. 

Också lite föredöme är faktiskt Sushi, vår katt, i sättet han behandlar hunden. Hans attityd, hans kroppsspråk, det är så klockrent katt. Hunden skäller och skäller om katten kommer lite för nära, men Sushi vet ju att det bara är tomma ord. Så han går lugnt förbi, drar med sin svans under hundens nos och vänder sig sedan om som "vänta... sa du nåt?" Medan hunden gnyr och blir alldelens tokig av bristen på respekt. 

Sen kan Sushi gå fram till hundens matskål, nosa lite, ta en bit torrfoder i munnen och sedan demonstrativt spotta ut den på golvet.
"Din mat..? ja alltså jag äter den ju om jag vill. Men det vill jag inte, för den är ju äcklig." 

Så sjukt dryg och otrevlig, men det är fasen en fröjd att titta på. 

Så. Nu ska jag göra mig redo för storskruttans uppträdande på dagens gudstjänst. Hon ska läsa förbönen minsann. Där blir det ytterligare ett gäng frälsta. 

Fin söndag på er. Må ni gå ut i världen och vara bandytränare mot dom som förtjänar det och katter mot dom som inte förtjänar bättre.