Sådär som man gör på söndagar

Vaknar i omgångar av att regnet smattrar mot plåttaket, som pga sovloft endast är nån meter ovanför huvudet. Kliver upp, eller snarare ner, från loftet och gör en långsam frukost med två koppar espresso och bröd från bageriet på hörnet. 
Första och enda tiden att passa är en fotmassage 10:30.

Sen en tur till det lokala slottet.
Går från kammare till kammare och hänförs av överdåd. Guld, siden, porträtt i helfigur, vapenkammare med svärd och rustningar. Guiden pratar och pratar, men på tjeckiska så man fattar inget. De tre rader som står om varje kammare och sal i den engelska guiden man fått i näven verkar inte riktigt motsvara den hagelsvärm av information som bjuds verbalt. 

En glass och promenad i slottsparken på det.

Sen en buss som inte kommer så man delar spontant en Bolt med två filipinskor som man inte riktigt kan kommunicera med och som sedan inte kliver ur bilen när den stannar mitt bland polisbussar med beväpnade  insatsstyrkor. Som ju är där för att det lokala fotbollslaget spelar derby mot Prag och man vet ju hur huliganerna kan bli.
Det är polishästar överallt. 

Matchen är slutsåld. 

Man lyssnar till hemmalagets hejarklack medan man följer floden till torget och köper en kaffe. Funderar på om man vill äta tjeckiskt eller vietnamesiskt till middag. 

Typ så.
Som vanligt helt enkelt. 

Ledig

Jag såg aldrig Jag är Zlatan. 

Det fanns tid, men det fanns inte den tiden. 

Den får stå kvar på den evigt växande listan av serier, filmer, musik och böcker jag tänker att jag vill konsumera. 

Nu är jag istället i Prag och har sen igår kväll semester. 

Jag har semester.
I Prag.
Med min man.
Föresten ljuger jag, jag är inte alls i Prag.
Nu är vi i České Budějovice, vilket ingen vettig människa kan uttala. 

Barnen lever sommarlovsliv med kusiner och moster i Luleå och verkar ha det alldelens underbart. 

Igår lämnade jag och teamet ifrån oss en rapport på nätta 256 sidor som jag är huvudförfattare på.  Den ska lämnas in till kommissionen på måndag och det återstår fortfarande lite formatering.

Men det ska inte jag göra.
Det kan inte jag göra för jag inte ens tillgång till filen längre. 

Sa jag att jag har semester?

Hjärta & sinne

Vi är i stugan och jag ligger nyvaken och ser ut på en regngrå himmel.

Europa kokar av värme men här packar jag inte ens ner shorts och linne när temperaturen ändå inte ska kika över 20-strecket.

Veckan där vi knappt hann ses går mot sitt slut. 

Vi hann inte ses men ett ordentligt bråk fick vi in igår morse iallafall. 

Jag hoppas, och ska göra mitt bästa, för att låta grälen stanna kvar här i den kalla, norrländska sommaren. Så att vi kan låta Prag bjuda på sol både ute och inte.

Nu ska jag hoppa i älven.

Morgondopp i vått och torrt.

Sämst på att se på TV

Jag är Zlatan går att se på SVT play fram till 23 juli. Jag vill verkligen se den.

Men jag har liksom påbörjat två böcker, varav den ena är ett snabblån från bibblan och så har jag barn som typ är omöjliga att lägga före 21 såhär på sommarlovet och sen är det ju en herrans massa scrollande man ska klämma in varje kväll också.

Såatte. Det är en målsättning.

Men vi får se. 

Skiftgång

Vi jobbar i skift nu. Jag cyklar till kontoret tidigt på mornarna och kommer hem vid 15, då ses jag och min man i hallen några korta minuter och så går han till jobbet. När han kommer hem sover jag. När jag går, sover han, även om jag alltid skakar lite i hans axel och ger en kort lägesuppdatering i stil med ”nu går jag, båda sover” eller ”nu går jag, en sitter i soffan med frukost, den andra ligger i sängen och läser Bamse”

När jag gick ut genom dörren imorse satt lillskruttan på vardagsrumsmattan och byggde lego. De flesta mornar tjorvar hon i alla fall lite, som om hon känner ett behov att visa sitt missnöje över denna skiftgång i föräldrafabriken. Hon vill inte att jag ska gå och klänger lite i mina ben och gnäller lite över att det kommer dröja jäääääätteläääänge innan jag kommer hem.

Men imorse sa hon bara ”okej hejdå” utan att titta upp när jag meddelade min sorti. Jag stod i dörren och lyssnade på hjärtat som ville gå fram och krama henne, säga ”men jag kommer hem efter lunch men före mellis och ni kommer ha så kul idag” som vanligt, och hjärnan som bestämt påpekade att jag nu skulle ta chansen att gå ut genom dörren utan att göra någon grej av detta.
Barnet är inte upprört, så rör inte upp barnet! sa hjärnan bestämt.
Men…. sa hjärtat.
Inga men, gå nu! framhärdade hjärnan.
Och jag gick.

Och sen cyklade jag till universitetet medan jag tänkte på att gånger och alla sätt man lämnar sina barn. Ibland svider det, ibland hugger det, ibland känns det helt okej. 
Idag kändes det uppenbarligen helt okej för barnet, men inte för mamman. 

Söndag

Det har regnat större delen av dagen.

Jag har tvättat, bakat bröd (!), läst ut en bok och osminkad njutit av att inte serva nån alls. Barnen har sprungit upp och ner i trappen och lekt med grannarnas barnbarn som är och hälsar på från Stockholm. 

De äter korv med bröd här, sen mellis där, ser på tv en stund här, springer ner och lägger pussel där.

Minimalt med bråk och tjafs.

Lugn. Paus från solkräm och sandiga fötter.

En dag där regnet var välkommet.

Vad jag njutit av ikväll

Fredag - har ju ändå jobbat två dagar liksom 

Middag jag slapp laga själv pga bjuden på mat hos polska negmamman då hennes minsta knodd fyller 2.

Att se nämnda 2-åring springa runt med chokladtårta i näven medan hennes pappa glatt fotar henne och hennes mamma betydligt mindre glatt försöker döda pappan med sylvassa blickar. Mitt njut är inte för att jag vill att PNM ska få fläckar på tapeten utan för att det finns en sån lättnad i att se andra par tjafsa om sånt man själv tjafsar om.

Mina möbler efter att ha suttit på golvet en hel kväll. Polska negmamman har kastat ut matbordet och stolarna. Kanske för att hennes man köpt en tv. Kanske av någon annan anledning, det var lite svårt att få ihop sammanhanget när fem barn klättrade över oss där vi satt.

Ochill

För tillfället är det få saker som stör mig mer än när min 7-åriga dotter säger ”asså mamma chilla” till mig.

Det gör mig sjukt ochill, och jag tycker att hon borde fattat det vid det här laget. 

Men hon är som sagt 7 år såatte.

Ovärt

När man försöker peppa kidsen inför stundande besök på Älgens Hus och de bara skriker ”Neej! Inte älgar! Vi vill se på grisar! Vi får aldrig se några roliga djur..”

Sen kommer man dit, betalar en förmögenhet i inträde och sen vill barnen ändå bara hänga på parkeringen där det finns en hoppborg, som är gratis.

Perspektiv

Tillbaka i Norrlands huvudstad efter en safari bland inlandets träsk, myrar och älvar.

På väg hem fastnade vi på E4:an i drygt två timmar pga olycka där MC-förare och lastbil haft tätare kontakt än vad som kan sluta väl. 

Ser nu att minst en är död.

Det är inte kul att sitta fast på E4:an en varm (fast det var absolut inte jättevarmt) sommardag med små barn.

Dessutom upptäckte jag, när vi gick på toa på Circle K nån halvtimme före stoppet, att jag precis fått mens men eftersom det var bråttom, jag hade båda barnen med mig inne på toan, inga mensskydd till hands, osv så tänkte jag äh skit samma det är bara en knapp timme hem det blöder inte igenom.

Men. Vi hade vatten, godis, bananer och sammanlagt en iPad med batteritid nog för en halvtimmes tittande. 

Det var långtråkigt. Och lite kladdigt.

Men det var också allt.

Till slut kom vi tillbaka till lägenheten. 

Dusch istället för sjö. 

Sushi istället för palt. 

Oskadda.

Äta, sova, springa

Min svåger och svägerska (som alltså är här och hälsar på från Idaho) är med i nån slags utmaning som går ut på att man ska springa en mile (1,6km) varje dag.

Och som de tjatar om denna löpning.

Tätt efter ettan som är deras 14-månaders mat- och sovklocka, är deras mile och när och var de ska ut och kuta den, det de pratar absolut mest om.

Alltså jag gillar löpning, det är typ min enda hobby. Men liksom enough. 

Spring eller spring inte.

Och sen ska ungen sova igen. 

Eller äta.

Idag fick vi iallafall äntligen se solen.

16 grader och regn

Hej från menstrosebloggen. Jag har också googlat biocider. Och ännu inte köpt menstrosor, eller aktivt tagit beslut i frågan.

Istället tänker jag mest på att det är fan så svårt att turista med en 14-månaders i släptåg.

Och att det är väldigt skönt att inte vara den som måste sova med en jetlaggad 14-månaders. 

Vi har otur med vädret också.

I övrigt inga klagomål.