Saturday 29 April 2023

Vad gör jag nu?

Så jag skickade CV:et. Utan att redigera annat än postnumret som ändrats sedan sist. Kollade inte igenom det. Skrev inte mer än två rader i mailet.
Förutsättningslöst, och som för att minimera chanserna att det här faktiskt leder nånstans. 
Chefen på andra sidan svarade typ jippi, när i nästa vecka vi kan vi ses?

Nästa vecka är sista veckan innan vi reser till Belgien för slutövning i projektet som är mitt liv nuförtiden. En hel vecka ska jag umgås med Belgaren dagligen och vara beroende av hans kontakter, språkkunskaper osv. Det kommer bli ganska fruktansvärt. Och nästa vecka är då sista förberedelseveckan, plus att jag ska gå universitetets chefs- och ledarskapsutbildning på annan plats i två av dagarna. Jag har inte supermyckt tid att förutsättnignslöst diskutera en tjänst jag ju egentligen inte tror att jag vill ha. 

Så jag svarade ärligt att passar fredag 15-16, det är den lucka jag har. Chefen på andra sidan svarade jajjemums, alla kommer, alla vill träffa dig. 
Så då var det bokat.

Vad ska jag göra nu?
Ja alltså jag ska ju gå dit. Jag ska svara (någorlunda) ärligt på frågor och jag ska ställa frågor om företaget allmänt och om tjänsten specifikt. 
Jag ska inte säga något till min nuvarande chef om detta innan? (eller? visst sa ni så. innan. att inte säga nåt?)
Och sen, vad gör jag då?
Hur roddar jag smidigast det här?
För mitt mål, som sagt är inte att byta jobb, utan att få bättre förutsättningar i mitt nuvarande jobb.
Kloka råd mottages tacksamt. 

Friday 28 April 2023

Jobbelijobb

Jag sökte det där jobbet och fick det inte.
Så får jag en fråga om jag är intresserad av ett annat jobb, på ett annat ställe. 
Jag svarar att jag förutsättningslöst är intresserad av att veta mer. 
Får en massa information som jag inte hinner läsa.
Ett sms där det står "men skicka bara ditt cv till min chef, du behöver inte skriva nåt brev eller nåt"
Så jag gör det.

Egentligen vill jag inte byta jobb. Jag vill bara att det ska kännas lite bättre där jag är.
Jag vill ha mer pengar, mer uppskattning och tydligare ramar. 
Typ.
Är det så mycket begärt?

Wednesday 26 April 2023

När jag inte jobbar eller sover

Det är mycket på jobbet nu, bla bla. Jag ska inte tråka ut er med det. Men den här veckan har jag ändå lyckats boka in en hel del social samvaro.
Är mycket nöjd med det.
Idag åt jag lunch med min pappa.
Middag med en kompis, tacos och glasstrutar hemma i köket med fyra barn som härjade.
På fredag blir det lunch med en annan kompis och på söndag ser vi ut att kunna tajma valborgsfirande med en familj vi inte träffat på länge.
Det är bra.
Det tar energi att boka in, men det ger energi också.
Det är ju de här relationerna som är något. 
Som är på riktigt.

Friday 21 April 2023

Surro moms

För ungefär tio år sedan satt jag i en frisörstol och blev fin. Frisören var ingen jag kände eller gått till tidigare, men vi småpratade så som man gör och det visade sig snabbt att vi hade gemensamma bekanta (vilket inte var någon skräll eftersom Pocatello, i södra Idaho där vi bodde då, inte är någon storstad). Hon var uppenbart gravid, men jag nämnde det inte först eftersom jag då befann mig i en tid av ovisshet och på gränsen till ofrivillig barnlöshet och allt som rörde bäbisar och graviditeter vad väldigt känsligt för mig.

Men till slut kom vi in på ämnet i alla fall och hon berättade att barnet i magen inte var hennes, utan en liten flicka vars två pappor bodde i Kalifornien. Hon kallade bäbisen Princess Buttercup och talade väldigt varmt om papporna och hur mycket de såg fram emot att bli föräldrar. Det var pappornas första barn. Det var hennes andra som hon skulle föda som surrogatmamma. Hon hade tre egna barn tillsammans med sin man och berättade utan omsvep att hennes yngsta son fötts med ett svårt hjärtfel. Läkarna hade sagt att sonen förmodligen inte skulle leva till sin ettårsdag, men sju år och flera operationer senare var han i stort sett en alldeles vanlig pojke, om än med regelbundna läkarkontroller. Hon berättade vidare att vid ett tillfälle när hennes lille son var nåt halvår gammal och precis överlevt en mycket komplicerad operation så hade hon googlat på Giving back för hon kände en sådan enorm tacksamhet och ville göra något för att betala tillbaka den tur/lycka (blessing/fortune) som givits henne. Hennes första träff på Google var Surrogacy och så blev det.

Hon hade en kropp som klarade graviditeter så pass smärtfritt det nu är möjligt och hon såg fram emot att hjälpa Princess Buttercup’s pappor att få ett syskon, om de ville det.

Eftersom vi bodde i en liten stad och kände lite samma folk höll vi kontakten och jag vet att hon sedan födde en Harry som blev lillebror till Princess Buttercup (som tack och lov döptes till Amelia) och sedan även bar tvillingar till en vän från high school. Paren som blev föräldrar till alla dessa barn betalade alla medicinska omkostnader, samt ersättning för den tid hon inte kunde jobba som frisör pga supergravid, nyförlöst osv. men hon fick inte betalt utöver det.

Jag tänker på henne nu när jag följer debatten kring surrogatmoderskap och tänker att det är som abortdebatten fast tvärtom.  
Då var jag den som inte kunde förstå hur man kunde vara emot abort men USA visade mig.
Nu förstår jag hur man kan se på surrogatmoderskap på olika sätt.
For the record så är jag för varje kvinnas rätt att välja själv och förstår också att välja själv ofta inte är ett val när pengar, redan födda och hungriga barn och andra omständigheter spelar in.
Det är stor skillnad på medelklassmammor som har lyxen att göra något för att de tycker det är en god sak och utsatta kvinnor i fattiga länder som inte har just nåt val alls.
Men båda finns.  

Wednesday 19 April 2023

Steg upp 04:40

En taxi, en flygplats. En flygplats till.
Inget incheckat bagage. Skojar du? svarade jag på frågan om jag skulle checka in väskan. Nähädu, inte efter förra gången. Dessutom ska jag ju bara vara borta en natt. 
Sitter på Arlanda jobbar undan lite mail. 
Bollar fram och tillbaka med kollega i chatten på Teams. 
Kan man svara så?
Vi skriver så istället?
Ja, annars blir han garanterat arg. 
Han?
Belgaren, såklart. 
Det är en balansgång vi håller på med. Där ena sidan är att vi inte vill förarga honom i onödan, har blir så ofta arg ändå och det är viktigt att välja sina strider. Andra sidan är att det ju är helt befängt att en konsult med ena foten i pensionen och svajig självkänsla ska få sitta och diktera hur vi jobbar. 

Tuesday 18 April 2023

Ditten och datten

Det händer så mycket men ändå inget särskilt. 
Jobbet känns motigare än på länge, kanske för att någon slags kollektiv matthet verkar ha drabbat kontoret och samtliga kollegor.
Ingen orkar peppa och dra.
Alla suckar djupt och gräver på botten efter motivation. 
Imorgon åker jag till Helsingborg för att presentera på en konferens. Det ser jag ändå lite fram emot. Tycker om att för en gång skull inte åka så långt och kan inte ens minnas när jag presenterade på svenska senast. Har googlat ord och uttryck i förhand för att inte stå på scen, mumla svengelska och leta efter svenska ord a la Victoria Silvstedt, finns inget som ger ett drygare intryck om ni frågar mig. 

Idag tog jag ut min spiral. Det kändes lite specielt. Efter så många år av preventivmedel, sedan så många år av att vilja få barn. Och nu är det kapitlet avslutat. 

Läkaren ringde medan vi var i fjällen med resultaten från mannens spermieprov. Stackarn hade tydligen inte blivit införstådd med varför provet tagits och varit väldigt ödmjukt medkännande när han meddelade att tyvärr, tyvärr...så hade det inte kunnat påvisa några levande spermier alls i provet. Väldigt ledsen att lämna så tråkigt besked.
Men, sa mannen, dåså liksom, det låter väl jättebra!
Gör det? sa läkaren.  

Och när han förstod att syftet var just detta, att kolla att ingen rackare sprattlade fortfarande, så fick han ju snabbt ändra ton och glatt gratulera istället. 

Sunday 16 April 2023

Hemma igen

Hemma igen, och det är jag så glad över. Alltså att vi gemensamt tog beslutet att köra hem lördagkväll istället för att, som tänkt, vakna i Borgafjäll söndagmorgon, städa stuga och sedan köra hem. 
Nu får vi en hel söndag hemma då vi kan tvätta tusen tvättar, gå igenom en jäkla massa mail, och annat för att göra uppförsbacken till måndag lite mindre brant. 

Det har varit en fin vecka, med väldigt få klädbyten, lite variation i kosten, massa frisk luft, flera omgångar kortspel och skidor, skidor, skidor.
Storskruttan älskar utförs och skulle nog, som sin far och jag, kunnat åka varje dag i två veckor till. Lillskruttan är mer svårflörtad. Även om hon nog egentlig är duktigare än vad storasyster var i den åldern, är hon mycket mer gnällbenägen och saknar förmågan att bita ihop en stund för att det kan bli bättre sen. Hennes humör är nånting hela familjen ständigt förhåller sig till.
Långsur är hon tack och lov inte, men fasen vad det blixtrar och dundrar i det barnet. 

När jag var liten fick vi alltid ta fram cyklarna efter påsklovet. Ibland var det barmark långt innan påsk, ibland fortfarande snö på vägarna. Men efter påsk kom cyklarna fram. 
Det var alltid så. 
För så minns jag det.
Det finns dålig logik men härlig nostalgi i det, och idag ska cyklarna fram även för mina kids. 


Tuesday 11 April 2023

Cabin fever

Vad heter det på svenska?
Vet inte, men ni fattar. Vi bor i en stuga som är så liten att man slår rumpan i spisen när man borstar tänderna och allt kräver en enorm planering och det är ett ständigt upp- och nedpackande. 
Men jag klagar inte. 
Barnen är så duktiga i backen, lillskruttan fixar knappliften själv och storskruttan åker typ allt utan problem. 
Och när de blir trötta kan man lämna dem själva med varm choklad och kex i en värmestuga medan jag och mannen och åker några snabba åk ensamma. 
Skidåkningen är inte som den var innan barn, det är den inte.
Men på vissa sätt är den ännu bättre. 

Saturday 8 April 2023

Vem jobbar?

Igår, på långfredagen klev jag upp halv sex och smög med tassande fötter över knarrande golv ut i köket för att med kaffe och några kokta ägg jobba ett par timmar innan barnen vaknade. Långfredan är inte en helgdag i alla länder minsann, det visste jag ju sedan åren i USA. Men att det skillde så mellan europeiska länder visste jag inte. Fransyskan gnällde över att spanjorerna var out of office och jag förklarade att det var vi svenskar också, och hon bara va? det är ju måndag som är ledig!

Sen skrev jag ett lite väl känslosamt mail till en britt där jag typ sa att visst kan vi satsa på att få ut nyhetsbrevet nästa vecka, men jag ska till fjällen med familjen och även om datorn naturligtvis följer med så tänker jag försöka sitta vid den så lite som bara möjligt och med tanke på att jag draftat 7 av 7 tidigare nyhetsbrev kanske nån annan skulle kunna tänka sig att drafta nästa? Och han bara (som den britt han är, livrädd för publika känsloyttringar) bara Yes, we'll do it! (for the love of god woman, pull yourself together)

Igår kväll jobbade inte min man och efter utelek, före middag, satt vi tillsammans vid köksbordet med ett glas vin och pratade om jobb och framtid. Utan att bråka, utan att vara helt överens heller, men vi var inte längre än ett köksbord ifrån varandra. Det var fint. 

Det är så med jobb man inte så enkelt kan lämna på jobbet. Det finns för många fördelar med att kunna jobba varsomhelst och närsomhelst, för att jag skulle överväga att vilja byta. Men jag måste komma ihåg att sätter inte jag gränser gör ingen annan det heller. 

Thursday 6 April 2023

Udda

Jag har en före detta kollega som varje vår skickar mig ett sms med en dansvideo. 
Vi har ingen kontakt i övrigt. 
Svarar jag på sms:en så får jag ingenting tillbaka. 
Förrän nästa år då, och då en ny video.
Det är inte heller han som dansar i klippen, utan typ en gullig tant som rockar loss på en fotbollsläktare eller ett par ungdomar som övar flamenco. 
Typ feelgood.
Årets klipp kom igår.
Jag svarade bara tack och la till en dansemoji.
Det är inte otrevligt, men helt klart udda.
Och jag tänker på hur jag skulle reagera om de slutade komma.

Wednesday 5 April 2023

Lugnet inför

Har lagt in autosvar på mejlen. Kollar vädret i fjällen över påsk. Förbereder möte imorgon och stämmer av vilka som kommer vara på plats och vilka som deltar via länk. 
Vi fikar tidigt för nån ska iväg redan i eftermiddag.
Nu åker inte vi nånstans förrän söndag, men just den här nedvarvningen känns så tydligt ändå. 
Solen skiner genom fönstren och det droppar från alla tak.
Det blir ingen lugn ledighet, ska ha med datorn och delta i en del möten. 
Men ändå. 
Ser fram emot att packa en väska med enbart skidkläder, pyjamas, och några få hygienartiklar. 
Ser fram emot att vara lediga tillsammans utan alltför mycket logistik. 
Här är stugan, där är backen. 
Behövs inte mer. 

Monday 3 April 2023

Att veta och att tro

Igår var jag på gudstjänst med min äldsta dotter. På hennes initiativ. Det har handlat mycket om religion de senaste månaderna. Storskruttan har haft religion som näst bästa ämne (efter idrott såklart) och jag har lånat hem barnens bibel åt henne så vi kunnat läsa om Moses i vassen och Isak och Abraham och allt vad dom heter. 
På hennes initiativ, men visst, jag tycker att det är bättre med bibeln än Roblox, det gör jag. Och jag kan förstå hennes fascination, det är gripande berättelser, ofta hemska, om död, hämnd, svek och krig, blandat med solskenshistorier om bottenlös kärlek och paradis. Hon frågade tidigt om det var på riktigt, och jag svarade att det vet man inte, det är liksom hela grejen med religion, det är en tro, inte en vetenskap. 

Sen har religion och kristendom kommit upp i samtal med andra föräldrar en del på sistonde. Polska negmammans kanadensiske man är till exempel väldigt emot all form av religion och var upprörd när vi var där förra helgen över att barnen skulle besöka en kyrka på skoltid för att få lära sig om påsken. Jag argumenterade för att det tillhör en viss allmänbildning att veta varför vi firar påsk, och har lika mycket med historia som religion att göra, och att så länge varken lärare eller präst står och försöker banka i barnen att det här är hårda fakta, så gör det väl ingenting att de besöker en kyrka? (dessutom var det frivilligt, information gick ut till föräldrarna veckan innan och man kunde förhindra att ens barn följde med). 
But it's not real! sa PNMs man flera gånger under vårt samtal och menade att eftersom det inte går att bevisa att det finns en gud, så är allt bara hittepå och hör inte hemma i ett modernt klassrum. 

Jag tycker såhär:
I Sverige har vi religionsfrihet och ska inte tuta i våra barn varken att kristendommen är den enda eller den rätta tron, eller att man ska ha en tro i huvudtaget. Däremot tycker jag inte man behöver blunda för att en stor del av jordens befolkning är troende, och att det är bra för barn att lära sig lite om de stora religionerna, hur de skiljer sig åt, men framför allt hur lika de är på många sätt. 
Att fruktansvärda handlingar begåtts i någon guds namn är inte heller något man ska blunda för. Tvärtom. Religion går hand i hand med historia och jag skulle säga att det blir svårt att lära ut det ena ämnet utan det ändra. 
Och då blir det ännu konstigare, tycker jag alltså, att argumentera för att det inte är på riktigt. Krigen var i allra högsta grad på riktigt. 
Och igår, när jag satt i kyrkbänken och såg mig omkring bland församlingen som bestod av pensionärer med fina kläder och ömma blickar, en man blev tårögd när storskruttan gick fram och tände Barnens ljus, för det var så länge sedan ett barn gjort det, så tänkte jag också: det här är på riktigt. 
Bibeln är bok skriven av människor och sanningshalten i texterna om man nu ska prata vetenskap är såklart förmodligen på nivå med en Kalle Anka-tidning. 

Men vad spelar det för roll?
Gemenskapen är på riktigt. Att söndagens gudstjänst och kaffestund är veckans höjdpunkt för många i församligen, är på riktigt. Att man kan hitta stöd, mening, och glädje i sin tro, är på riktigt. 
I ett annat samtal på samma tema sa en annan man bevisa för mig att gud finns så ska jag tro på honom. Men det handlar ju inte om det. 
Här har vi kanske den moderna journalistiken att skylla. För man kan välja att tro på valresultat, klimatförändringar, och biverkningar från vaccin. Men egentligen är det ju helt befängt att säga Bevisa det för mig, så ska jag tro på det. 
Det som är bevisat behöver man inte tro på. Det är.

Jag har tänkt  mycket på det senaste tiden, och det var så starkt när jag satt i kyrkan.
Att tron är viktig.
Inte tron på nån speciell gud nödvändigtvis, men tron i allmänhet.
Tro på hopp, på kärlek, på bättre tider. 
Tänk om den där mannens barn skulle säga Pappa, bevisa för mig att du älskar mig så ska jag tro på det.
Bevisa att det blir bättre sen, annars ger jag upp.
Vi måste tro. 

Vad tror ni om det här då?

Ni vet hur man ibland inte kan släppa något som någon sagt? Även om det handlar om en till synes trivial kommentar.  Vad menade människan eg...