Ditten och datten

Det händer så mycket men ändå inget särskilt. 
Jobbet känns motigare än på länge, kanske för att någon slags kollektiv matthet verkar ha drabbat kontoret och samtliga kollegor.
Ingen orkar peppa och dra.
Alla suckar djupt och gräver på botten efter motivation. 
Imorgon åker jag till Helsingborg för att presentera på en konferens. Det ser jag ändå lite fram emot. Tycker om att för en gång skull inte åka så långt och kan inte ens minnas när jag presenterade på svenska senast. Har googlat ord och uttryck i förhand för att inte stå på scen, mumla svengelska och leta efter svenska ord a la Victoria Silvstedt, finns inget som ger ett drygare intryck om ni frågar mig. 

Idag tog jag ut min spiral. Det kändes lite specielt. Efter så många år av preventivmedel, sedan så många år av att vilja få barn. Och nu är det kapitlet avslutat. 

Läkaren ringde medan vi var i fjällen med resultaten från mannens spermieprov. Stackarn hade tydligen inte blivit införstådd med varför provet tagits och varit väldigt ödmjukt medkännande när han meddelade att tyvärr, tyvärr...så hade det inte kunnat påvisa några levande spermier alls i provet. Väldigt ledsen att lämna så tråkigt besked.
Men, sa mannen, dåså liksom, det låter väl jättebra!
Gör det? sa läkaren.  

Och när han förstod att syftet var just detta, att kolla att ingen rackare sprattlade fortfarande, så fick han ju snabbt ändra ton och glatt gratulera istället.