Hemma igen

Hemma igen, och det är jag så glad över. Alltså att vi gemensamt tog beslutet att köra hem lördagkväll istället för att, som tänkt, vakna i Borgafjäll söndagmorgon, städa stuga och sedan köra hem. 

Nu får vi en hel söndag hemma då vi kan tvätta tusen tvättar, gå igenom en jäkla massa mail, och annat för att göra uppförsbacken till måndag lite mindre brant. 

Det har varit en fin vecka, med väldigt få klädbyten, lite variation i kosten, massa frisk luft, flera omgångar kortspel och skidor, skidor, skidor.
Storskruttan älskar utförs och skulle nog, som sin far och jag, kunnat åka varje dag i två veckor till. Lillskruttan är mer svårflörtad. Även om hon nog egentlig är duktigare än vad storasyster var i den åldern, är hon mycket mer gnällbenägen och saknar förmågan att bita ihop en stund för att det kan bli bättre sen. Hennes humör är nånting hela familjen ständigt förhåller sig till.
Långsur är hon tack och lov inte, men fasen vad det blixtrar och dundrar i det barnet. 

När jag var liten fick vi alltid ta fram cyklarna efter påsklovet. Ibland var det barmark långt innan påsk, ibland fortfarande snö på vägarna. Men efter påsk kom cyklarna fram. 

Det var alltid så. 
För så minns jag det.

Det finns dålig logik men härlig nostalgi i det, och idag ska cyklarna fram även för mina kids.