Surro moms

För ungefär tio år sedan satt jag i en frisörstol och blev fin. Frisören var ingen jag kände eller gått till tidigare, men vi småpratade så som man gör och det visade sig snabbt att vi hade gemensamma bekanta (vilket inte var någon skräll eftersom Pocatello, i södra Idaho där vi bodde då, inte är någon storstad). Hon var uppenbart gravid, men jag nämnde det inte först eftersom jag då befann mig i en tid av ovisshet och på gränsen till ofrivillig barnlöshet och allt som rörde bäbisar och graviditeter vad väldigt känsligt för mig.

Men till slut kom vi in på ämnet i alla fall och hon berättade att barnet i magen inte var hennes, utan en liten flicka vars två pappor bodde i Kalifornien. Hon kallade bäbisen Princess Buttercup och talade väldigt varmt om papporna och hur mycket de såg fram emot att bli föräldrar. Det var pappornas första barn. Det var hennes andra som hon skulle föda som surrogatmamma. Hon hade tre egna barn tillsammans med sin man och berättade utan omsvep att hennes yngsta son fötts med ett svårt hjärtfel. Läkarna hade sagt att sonen förmodligen inte skulle leva till sin ettårsdag, men sju år och flera operationer senare var han i stort sett en alldeles vanlig pojke, om än med regelbundna läkarkontroller. Hon berättade vidare att vid ett tillfälle när hennes lille son var nåt halvår gammal och precis överlevt en mycket komplicerad operation så hade hon googlat på Giving back för hon kände en sådan enorm tacksamhet och ville göra något för att betala tillbaka den tur/lycka (blessing/fortune) som givits henne. Hennes första träff på Google var Surrogacy och så blev det.

Hon hade en kropp som klarade graviditeter så pass smärtfritt det nu är möjligt och hon såg fram emot att hjälpa Princess Buttercup’s pappor att få ett syskon, om de ville det.

Eftersom vi bodde i en liten stad och kände lite samma folk höll vi kontakten och jag vet att hon sedan födde en Harry som blev lillebror till Princess Buttercup (som tack och lov döptes till Amelia) och sedan även bar tvillingar till en vän från high school. Paren som blev föräldrar till alla dessa barn betalade alla medicinska omkostnader, samt ersättning för den tid hon inte kunde jobba som frisör pga supergravid, nyförlöst osv. men hon fick inte betalt utöver det.

Jag tänker på henne nu när jag följer debatten kring surrogatmoderskap och tänker att det är som abortdebatten fast tvärtom.  
Då var jag den som inte kunde förstå hur man kunde vara emot abort men USA visade mig.
Nu förstår jag hur man kan se på surrogatmoderskap på olika sätt.
For the record så är jag för varje kvinnas rätt att välja själv och förstår också att välja själv ofta inte är ett val när pengar, redan födda och hungriga barn och andra omständigheter spelar in.
Det är stor skillnad på medelklassmammor som har lyxen att göra något för att de tycker det är en god sak och utsatta kvinnor i fattiga länder som inte har just nåt val alls.
Men båda finns.