Ja, lagidrott handlar om så mycket mer än att vinna.
Ja, alla ska få vara med.
Ja, det är att kämpa och ha roligt tillsammans som är viktigast.
Så varför räkna mål då, undrar ni kanske?
Och nej, jag tänker inte komma med argumentet "barnen räknar ändå, de har stenkoll på vem som har vunnit så det spelar ingen roll om tränare och föräldrar vägrar räkna!"
Det är sant att det är så, men det är inte därför jag tycker att man ska räkna målen, eller sluta låtsas att man inte gör det.
Ja, alla ska få vara med.
Ja, det är att kämpa och ha roligt tillsammans som är viktigast.
Så varför räkna mål då, undrar ni kanske?
Och nej, jag tänker inte komma med argumentet "barnen räknar ändå, de har stenkoll på vem som har vunnit så det spelar ingen roll om tränare och föräldrar vägrar räkna!"
Det är sant att det är så, men det är inte därför jag tycker att man ska räkna målen, eller sluta låtsas att man inte gör det.
Jag tycker absolut inte att man ska fokusera endast på antal mål och hetsa barnen att det är det som är viktigast. Vill bara säga det först.
Men.
I slutändan handlar fotboll, bandy, innebandy, handboll osv. om just att göra mål och att låta bli att släppa in dom. Det är därför man passar, därför man dribblar, därför man jobbar hem, därför man går till anfall. Och jag tycker att det blir konstigt och svårt att lära ut grunderna, att prata taktik, att få barnen att förstå hur man ska tänka kring passningsskugga, anfall, osv. om man inte får fokusera på målet. Att det är dit man vill.
Att lära ut hur, men inte varför.
I storskruttans fotbollslag fans det i slutet på förra säsongen på riktigt ungar som aldrig förstod åt vilket håll dom skulle springa, vilket mål dom skulle sparka in bollen i. Om det viktigaste är att alla ska få vara med, varför begränsa antalet spelare på plan isåfall?
För att alla inte får sparka på bollen lika ofta då, säger du?
Kasta in en boll till då, eller två, vad spelar det för roll?
Om vi inte räknar mål varför ska vi räkna spelare, bollar, eller hålla på de andra reglerna?
Men.
I slutändan handlar fotboll, bandy, innebandy, handboll osv. om just att göra mål och att låta bli att släppa in dom. Det är därför man passar, därför man dribblar, därför man jobbar hem, därför man går till anfall. Och jag tycker att det blir konstigt och svårt att lära ut grunderna, att prata taktik, att få barnen att förstå hur man ska tänka kring passningsskugga, anfall, osv. om man inte får fokusera på målet. Att det är dit man vill.
Att lära ut hur, men inte varför.
I storskruttans fotbollslag fans det i slutet på förra säsongen på riktigt ungar som aldrig förstod åt vilket håll dom skulle springa, vilket mål dom skulle sparka in bollen i. Om det viktigaste är att alla ska få vara med, varför begränsa antalet spelare på plan isåfall?
För att alla inte får sparka på bollen lika ofta då, säger du?
Kasta in en boll till då, eller två, vad spelar det för roll?
Om vi inte räknar mål varför ska vi räkna spelare, bollar, eller hålla på de andra reglerna?
Och ja, naturligtvis finns det tränare som klarar det här galant. Att lära ut idrottens grunder och få barnen att kämpa (och vinna!) även utan målräkning.
Jag vet det.
Men jag vet också att på min tid, när vi räknade mål, så fanns det också gott om tränare som kunde peppa och coacha barnen genom förluster och motgångar utan att behöva låtsas som att de inte visste att de förlorat med 10-2.
Jag vet det.
Men jag vet också att på min tid, när vi räknade mål, så fanns det också gott om tränare som kunde peppa och coacha barnen genom förluster och motgångar utan att behöva låtsas som att de inte visste att de förlorat med 10-2.
Hm, känns som sport/idrott behöver få ha sina regler, annars kan man väl bara kalla det för lek? Men hm igen, även lek behöver väl regler ibland... Klurigt. I grunden är det nog nyttigt för barn att lära sig system och regler, och hur man blir bidragande.
ReplyDeleteTack för dina reflektioner!
Jag tycker det är märkligt, lite samma som att man tydligen inte heller ska rätta stavfel innan en viss ålder. All idrott utgår ju från ett regelverk och går ut på någonting, i det här fallet att två lag möts och den som gör flest mål vinner. Tar man bort det så tar man ju bort själva grundprincipen för hela sporten, lite som att man inte skulle ha en ribba när man hoppar höjdhopp. Det är som att man ska stoppa in barn i vadderade täcken och skydda dom från allt tills en dag när man tycker att nu är de stora nog att hantera motgångar...fast är det inte så att man lär sig hantera motgångar genom att drabbas av dom?
ReplyDeleteJag tycker det är helt värdelöst. Mina ungar är ju så stora att de varit i en form av brytpunkt. Där de äldsta fick tävla som små. De yngre inte.
ReplyDeleteHar varit på gymnastiktävlingar där man radat upp exakt ordning från bästa till sämsta. Det är ju kanske inte helt nödvändigt. Men att presentera en vinnare, en tvåa och en trea. Det tycker jag man kan göra från väldigt tidig ålder.
Jag tillhör ju också den minoritet föräldrar som tycker föräldrarna ska vinna mot barnen när man har den årliga avslutningsmatchen. Självklart behöver man inte tvåla dit 6-åringar med 72-0 men helt ärligt så märker ju de som är med att de blir bättre och bättre och någonstans kring 12-13 så kommer de ju vinna på riktigt och då blir det också kul på riktigt.
Det jag tycker är den bästa lösningen på cuper för små barn är när man först har ett gruppspel med relativt få lag (typ 3 i varje grupp) och sen gör man faktiskt en tabell. Sen har man ett "slutspel" där vinnarna i respektive grupp spelar mot varandra, tvåorna mot varanda o s v. Oavsett om man då har ett riktigt slutspel för de bästa och utser en vinnare så får man ganska många matcher mot lag som placerat sig likadant och då blir matcherna jämna och givande. Sjukt bra system.
Jag går mot strömmen här. Tyckte också det var fjantigt i början men tycker nu det är ganska irrelevant med antalet mål och att det inte är där fokus ska ligga, varken hos barn eller framförallt föräldrar. Det är ju inte så att båda lagen vinner, man har ju alltid koll på vem som vinner, sen om det blev 3-2 eller 7-5 eller vad det nu blev, vad spelar det för roll? Sen säger antalet mål så lite om hur laget spelar, exempelvis i fotboll kan ju vissa som är lite starkare tjonga in långbollar från halva planen när de är små, men det vill man ju inte uppmuntra för när de blir äldre kommer inte det funka. Man behöver träna tidigt på att lära sig passningsspel, placeringar, osv och det blir svårare att få barnen att fatta det om det är onödigt mycket fokus på målen. Och som vanligt klagar barnen och tränarna väldigt lite på detta. De som klagar är föräldrarna, vilka också är de som blir helt tokiga och trissar upp stämningen enormt i de få cuper för barn (internationella) där man faktiskt får räkna mål. Det blir ingen skön stämning alls, bara hets.
ReplyDelete