En annan verklighet

Kaffet är så svagt, så svagt.
Jag har en burk snabbkaffe i skåpet så att jag kan spetsa blasket. 
Flingorna är söta och lyser av färgämnen icke godkända för EU.
Barnen älskar att det som "liksom är godis och fika hemma liksom är snacks och mat här" och jag låter dem hållas eftersom det ändå är nånslags semester och begränsad tid vi är här. 
Det är en balans, såklart. Att låta dem testa pizza, hot dogs, chili cheese fries som det smakar här, men samtidigt packa med farfars zuccinisoppa, ostmackor, och morotsstavar till backen. 

Barnen pratar såklart fortfarande svenska med mig och med varandra, men har redan börjat inse att när man pratar om saker som liksom hör hemma här och är svåra att översätta, då byter man bara språk istället, och det blir mycket svengelska. Jag undrar hur länge det skulle ta innan de helt övergick till engelska sinemellan om vi stannade.... några måndader, knappast mer.  

De tycker det är häftigt med skolbussarna man ser köra omkring på morgonen, och brevbärarnas bilar, som ser ut precis som på film. Allt som skulle bli vardag om vi bodde här, men som nu får vara en spännande upplevelse.