Lugnet före

Vi åker skidor. Lillskruttan avancerar snabbt och åker numera med stavar. Storskruttan åker modigt i svarta backar och tar det precis så varligt att jag knappt ens tänker på att vara orolig för henne, hon har koll. 
Vi har hunnit med att träffa en del kompisar. 
Vi har det bra. 
Imorse sov barnen till 06:15, snart är dygnet snott. 

Om en vecka kommer min svåger och hans nya fru (som i att de gifte sig i september, inte som i att han haft en annan fru tidigare) hit från Pennsylvania. 
Då. 
Vet jag inte alls hur det kommer gå. 
Mina svärföräldrar vill så förtvivlat gärna att allt ska bli bra, det vill vi ju alla.
Men det är många såriga år av familjekonflikter som bubblar under den yta av julefrid vi nu ska försöka hålla intakt i två fröjdefulla veckor.
Kan gå bra.
Kan också bli svårt.
Exakt vad vi kommer göra och hur vi ska fira vet jag inte ens än.
Och det är inte för att vi är så skönt spontana. Utan för att ingen vågar fråga svågern om deras planer eftersom han har en tendens att bli upprörd när folk "försöker pressa honom på planer". De flyger hit och kommer alltså inte ha tillgång till egen bil. I landet bil = typ enda möjlighetet att ta sig dit man ska, kan det bli ett problem. Men de kanske redan har löst det. Vi vet inte, för ingen vågar fråga. Hur de tänkt. Om de tänkt.

Äggskalen ligger redo. Snart ska vi tassa. Men än så länge har vi det lugnt och skönt.