Barnen tjatade om glass och eftersom jag själv var sugen gav jag med mig.
Lillskruttan och jag köpte mjukglass från ett ställe medan storskruttan prompt skulle ha kulglass från ett annat.
Eftersom kön var längre för det äldre barnet blev jag och den yngre sittandes på en bänk i solen med våra glassar medan vi väntade på storasyster.
Då kom en äldre man med glasstrut i hand och slog sig ned bredvid oss.
Jag hann bara precis tänka att jag tyckte det var fint att han gjorde det. Det fanns ont om lediga bänkar och absolut plats för en rumpa till på vår bänk. Men själv hade jag nog inte satt mig på en bänk bredvid några jag inte kände.
Sen kom hans fru. Liten, söt tant. Även hon med glass i handen.
Men Gunnar! Inte kan du sitta där! Var ska jag sitta tänkte du då?
Men Gunnar! Inte kan du sitta där! Var ska jag sitta tänkte du då?
Gunnar såg ut att fundera på hur exakt det var hans problem.
Men jag reste mig snabbt och förklarade att hon kunde ta min plats, vi väntade ändå bara på mitt andra barn, sen var vi på väg.
Gunnars fru viftade först bort mitt förslag, men gav sig sedan och satte sig bredvid lillskruttan. Gunnar njöt av sin glass och verkade strunta i exakt allt annat. Hans fru sneglade på min yngsta dotter och jag fick en känsla av att hon var både sällskapssjuk och barnkär.
Men jag reste mig snabbt och förklarade att hon kunde ta min plats, vi väntade ändå bara på mitt andra barn, sen var vi på väg.
Gunnars fru viftade först bort mitt förslag, men gav sig sedan och satte sig bredvid lillskruttan. Gunnar njöt av sin glass och verkade strunta i exakt allt annat. Hans fru sneglade på min yngsta dotter och jag fick en känsla av att hon var både sällskapssjuk och barnkär.
Vilken smak har du på din glass? frågade hon till slut.
Lillskruttan är inte den som småpratar med främlingar. Hon är inte den som är artig i onödan. Hon har noll problem med att vägra prata med personer hon inte vill prata med.
Snälla, snälla bara svara den söta tanten! Hon menar ju bara väl och vill ju bara prata lite med dig! försökte jag genom telepati kommunicera med mitt barn.
Och det funkade!
Mango. Svarade barnet.
Jaha... är det gott...? undrade Gunnars fru försiktigt.
Snälla, snälla bara svara den söta tanten! Hon menar ju bara väl och vill ju bara prata lite med dig! försökte jag genom telepati kommunicera med mitt barn.
Och det funkade!
Mango. Svarade barnet.
Jaha... är det gott...? undrade Gunnars fru försiktigt.
Lillskruttan blev så ställd av den frågan att hon hejdade sig mitt i en slick.
Det är den godaste glassen jag vet, svarade hon sedan gravallvarligt och såg Gunnars fru rakt i ögonen.
Det är den godaste glassen jag vet, svarade hon sedan gravallvarligt och såg Gunnars fru rakt i ögonen.
Då ska jag smaka den nästa gång, sa Gunnars fru med lika stort allvar.
Lillskruttan begrundade detta, nickade nöjt, och fortsatte äta sin mangoglass.
Sen kom storskruttan med sin kulglass och magin bröts och vi gick därifrån.
Jag tror faktiskt Gunnars fru kommer testa mangoglass nästa gång.
Men det spelar ingen roll.
Det var ett moment.
Och jag älskar när barnen får såna moments och känner sig sedda av andra vuxna.
Det var fint.
Det var fint.
Är det inte ändå ofta så att barn fattar när vuxna faktiskt bryr sig om dem och VILL prata med dem? Har hör någon säga att barn är som djur, de märker när någon bara låtsas och när det är på riktigt. Lillskruttan har nog bra känsla för människor 🥰
ReplyDelete// Lohe
Vad fint. Blir varm om hjärtat av att läsa, så tack också för att du delade med dig! / annannan
ReplyDeleteMin son har exakt samma inställning till att prata med främlingar. /Tove
ReplyDeleteVad roligt att du säger att ditt lilla barn inte pratar med främlingar i onödan, min mamma sa nämligen i somras både lite förvånat och glatt när ni hade gått att dina barn var så artiga och trevliga! Det kanske var i jämförelse med alla skygga barn i vår släkt, men ändå!
ReplyDeleteOch kanske för att min mamma bekände sig som dagmamma till deras morbror, praktiskt taget släkt ju.
DeleteJomen den äldsta är alltid (nåja, men typ) artig och pratig bland folk. Den lilla kan vara tvär, men också väldigt solig. Och ja, det är definitivt skillnad med folk de vet att vi (eller i det här fallet jag) redan känner.
DeleteJag tänker att det kanske var den äldre kvinnans inre barn och din dotters kommande vuxen som fann varann och klickade, i respekt för varandra, liksom! Fint ögonblick!
ReplyDelete