Som de flesta småbarnsföräldrar försöker jag att vårda mitt språk någorlunda. Man vill ju liksom inte att kidsen ska springa runt och svära och skrika könsord. Ser som illa ut.
På engelska har jag nog ett lite mer vårdat språk än på svenska, men har en ovana att säga Jesus, eller snarare Jeeez, i situationer där jag på svenska skulle säga typ Men satan! eller Men snälla!
Och eftersom barnen tar efter ens språk säger (eller sa) storskruttan också Jesus! ganska ofta. Det faller dock inte i god jord här (eftersom man inte ska missbruka Herrens namn...) och inför det kristna sommarlägret försökte vi hitta på alternativ som hon kunde slänga sig med.
Fastnade gjorde farfars favorit Holy Hawk Eye! (typ Jösses Amalia i styrka) Han säger det jätteofta, men jag har aldrig nånsin hört någon annan säga så.
Förrän storskruttan nu då. Och eftersom lillskruttan gärna tar efter vill hon ju säga samma sak.
Hennes tolkning?
Holy Hot Dog!
Elvira har lärt sig säga "what the" i skolan. Oftast låter det mer som whattöö. Och fet smittar lite, så jag brukar säga "what the fudge" ibland, eller bara "men fuuudge". Men kan tänka mig att det skulle låta rätt illa amerikatt att sjuåringar springer runt och säger whatttaaaö 😁
ReplyDelete