Men som alltid när han och familjen samlas blir det till slut ett dramatiskt gräl. Så även denna gång. Det berör inte mig jättemycket eftersom mycket av det som alltid dras upp till ytan handlar om grejer som hände för 20 år sen.
Men det är alltid samma sak. Och man blir så less. Jag har sett min man gå igenom det här säkert fem gånger nu, där han och hans bror typ bryter på riktigt, bara för att sedan försiktigt närma sig varandra igen efter nåt halvår, typ bli vänner igen och sedan två-tre år senare gå igenom ett sånt här dramatiskt uppbrott igen.
En annan grej som inte blir bättre är storskruttans mollusker. Hon har haft väldigt besvärlig hud på insida lår och i knävecken i ca 10 månader nu och efter eksemsalvor, andra salvor, asolsprit, diverse läkarbesök och frustrerande samtal till BVC, så är de forfarande inget bättre. Hade hoppats att sol och frånvaro av katt skulle hjälpa, men icket.
Vi badar inte varje dag och försöker hålla hennes ben så torra som möjligt, men det klart att det är svårt på sommaren.
Vi har varit här en månad nu. Det känns som för alltid.
Wow, det måste vara tunga minnen om tre veckor kan få liv i konflikten igen. Efter att ha bevittnat 25 år av närståendes ältande kan jag bara säga att 1. Sök hjälp 2. Om det inte har löst sig efter 20 års ältande så kanske det är dags att lägga locket på. Jag fattar ju att man kan såra och bli sårad när man är ung men liksom, nån gång måste man ju lägga locket på och bara gå vidare. Om man nu är så bitter på den som sårat så kanske det är läge att inte låta den påverka resten av ens liv med? Så brukar iallafall jag tänka, när klagosången drar igång.
ReplyDeleteJomen verkligen. Tror inte att alternativ 1 är något alternativ i familjen som unviker konflikter in i det längsta... och tyvärr lyckas dom ju inte försluta locket heller.
DeleteThis comment has been removed by the author.
ReplyDelete