Ett barn som är på gränsen för rosslig för att gå på förskolan.
En hund som inte kan låta bli att skälla så fort någon går i trapphuset utanför lägenhetens dörr.
Hantverkare som går upp och ner i trapphuset nonstop.
En projektansökan vars deadline kryper närmare och närmare och en grupp människor som å ena sidan skickar ingen fara, krya på sig, klart du ska vara hemma och å andra sidan skickar mötesinbjudningar och frågeställningar och inte pausar bara för att jag måste försöka pausa.
En lägenhet där gamla fönster bytts ut och nya är på plats men gardinstänger ligger i soffor och på sängar, stora pappersremsor täcker golvet, fönsterbrädor är nerplockade och dammet, dammet, dammet täcker allt. Har damsugit det värsta, men eftersom de uppenbarligen inte är klara känns det inte lönt att städa alltför ambitiöst. Plus hund alltså, blöt hund dessutom, som drar in en massa skit.
Hundvakt ja, barna älskar't.
Men tajmingen kunde inte varit sämre.
Och imorgon kommer katten hem, som varit hos mina föräldrar medan vi var i Luleå, men nu ska tillsättas den härliga mix som är vårt liv just nu.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Så många indier i Indien
Knatade från tåget tillsammans med två doktorander från Linköpings Universitet. Den ena har jag träffat förrut, bland annat här på forskning...
-
Eftersom det är så populärt med modetyckeri från en som egentligen inte borde varken bry eller uttala sig... Inför konferensen jag var på i ...
-
Arbete, relationer och livskriser i all ära. Men ibland måste man faktiskt ägna sig åt lite mer seriösa ämnen också. Och nu kan jag inte hål...
-
Imorse, nu för bara nån timme sedan, säger min man till barnen: S ka vi kanske åka skridskor imorgon? Vi skulle kunna testa den nya banan, o...
No comments:
Post a Comment