Ett barn som är på gränsen för rosslig för att gå på förskolan.
En hund som inte kan låta bli att skälla så fort någon går i trapphuset utanför lägenhetens dörr.
Hantverkare som går upp och ner i trapphuset nonstop.
En projektansökan vars deadline kryper närmare och närmare och en grupp människor som å ena sidan skickar ingen fara, krya på sig, klart du ska vara hemma och å andra sidan skickar mötesinbjudningar och frågeställningar och inte pausar bara för att jag måste försöka pausa.
En lägenhet där gamla fönster bytts ut och nya är på plats men gardinstänger ligger i soffor och på sängar, stora pappersremsor täcker golvet, fönsterbrädor är nerplockade och dammet, dammet, dammet täcker allt. Har damsugit det värsta, men eftersom de uppenbarligen inte är klara känns det inte lönt att städa alltför ambitiöst. Plus hund alltså, blöt hund dessutom, som drar in en massa skit.
Hundvakt ja, barna älskar't.
Men tajmingen kunde inte varit sämre.
Och imorgon kommer katten hem, som varit hos mina föräldrar medan vi var i Luleå, men nu ska tillsättas den härliga mix som är vårt liv just nu.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Så som det är bara
Det finns många sätt att börja berätta det jag vill säga. Här är några: För ungefär 10 år sedan dog min farmor. Av alla hundra mail jag fått...
-
Använde jag det rätt nu. Am I The Asshole? Hoppas det. Att jag använde det rätt alltså, inte att.... ni fattar. Och ni avgör. Andra halvan a...
-
Den kanske sämsta förolämpningen jag fått var efter en presentation jag gett som enligt både mig och andra gick väldigt bra. Att den gick br...
-
Det var längesen jag grät så för något jobbmässigt. Men plötsligt händer det, som man säger. Det är en relativt lång historia och jag menar...
No comments:
Post a Comment