Ett barn som är på gränsen för rosslig för att gå på förskolan.
En hund som inte kan låta bli att skälla så fort någon går i trapphuset utanför lägenhetens dörr.
Hantverkare som går upp och ner i trapphuset nonstop.
En projektansökan vars deadline kryper närmare och närmare och en grupp människor som å ena sidan skickar ingen fara, krya på sig, klart du ska vara hemma och å andra sidan skickar mötesinbjudningar och frågeställningar och inte pausar bara för att jag måste försöka pausa.
En lägenhet där gamla fönster bytts ut och nya är på plats men gardinstänger ligger i soffor och på sängar, stora pappersremsor täcker golvet, fönsterbrädor är nerplockade och dammet, dammet, dammet täcker allt. Har damsugit det värsta, men eftersom de uppenbarligen inte är klara känns det inte lönt att städa alltför ambitiöst. Plus hund alltså, blöt hund dessutom, som drar in en massa skit.
Hundvakt ja, barna älskar't.
Men tajmingen kunde inte varit sämre.
Och imorgon kommer katten hem, som varit hos mina föräldrar medan vi var i Luleå, men nu ska tillsättas den härliga mix som är vårt liv just nu.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Ett minne en tradition
Jag vill säga att när jag var liten köpte pappa alltid rosor till oss barn på Alla hjärtans dag. Jag vet att han gjorde det minst en gång. J...
-
Det går en tjej i storskruttans klass, vi kan kalla henne Maja (det heter hon inte, men hon har väldigt ovanligt namn så jag hoppar att skri...
-
Han fick jobbet. Precis när jag på riktigt trott att det inte skulle bli så och ställt in mig andra alternativ. Så fick han det. Jag har s...
-
Mitt nya kontor är mittemot fikarummet och jag har ännu inte kommit in i någon riktig rutin vad gäller vilket gäng jag fikar med. Mellan 8:0...
No comments:
Post a Comment