Hon tittar på teve, hon tittar på teve, hon tittar på teve...

Var kom hon ifrååååån?

Doktor Kosmos. Om ni tror att jag tappat det.

Hursom. Vi ser inte bara Sveriges mästerkock. Vi ser Mästarnas Mästare också.

Särskillt storskruttan älskar det. Både tävlingarna och återblickarna där man får se en av deltagarnas karriär sammanfattade till några minuter. 

Efteråt pratar vi om att satsa, om att träna, om att vilja vinna nånting så mycket.
Men också om att förlora, att vara dålig förlorare.
Båda barnen tycker att det är väldigt fascinerande att se vuxna människor bli arga och ledsna på riktigt när de förlorar eller inte gör så bra ifrån sig på en tävling som ju inte ens är på riktigt, eller är den det? Den är på teve. Men är den på riktigt? Dom tävlar inte för nåt lag, eller för Sverige, så då är det inte på riktigt. Eller?

Jag tror också dom tycker det är kul att se idrottare som ju ofta är i min ålder, och även ofta såna vars karriärer jag följt med spänning. Åh, det här minns jag! ropar jag ofta under tillbakablickarna och då blir dom alldeles så Va? Minns du det här? Fanns jag då?

Mer teve alltså. Det var bara det. 

Status i plural

På jobbet: Jag har en liten dip på jobbet nu. Förmodligen, förhoppningsvis, högst tillfällig. Men vi får se. Jag vill att det ska gynna mig om jag jobbar hårt. Är det så fel?

På relationsfronten: Efter vårt konstruktiva gräl för några veckor sedan känns det som att vi åter är tillbaka i hjulspåren. Han kanske också har en dip på jobbet, eller så har han redan mentalt flyttat fokus till det arbete han kan göra när han faktiskt är på plats. Han åkter tillbaka till AZ om två veckor.

På teve: Jag ser Sveriges mästerkock med barnen varje onsdagkväll. Det är jättemysigt och har dessutom gjort att de båda är mer intresserade av matlagning (och att provsmaka!). Jätteviktigt är att jag inte ens har min telefon i samma rum utan är helt fokuserad på att titta på teve tillsammans med dem. Tråkigt att Amos åkte ut. Jag hejar på Karin (hon som är läkare, inte den andra Karin).

På dagordningen: Lunchlöprunda med min arbetsledare. Visst har jag sagt att hon är som en hare. Svårfångad som satan. Så när hon frågar om jag vill hänga med henne och hennes andra kollegor och springa i skogen på lunchen, då säger jag ja.