Bara hon och jag på en liten fiskrestaurang som jag länge velat prova och visste att hon skulle gilla pga den kvinnan är inte svårbjudd på fisk och skaldjur.
Jag åt fish and chips, hon valde fisksoppa med musslor och räkor.
Båda var nöjda med maten.
Båda var nöjda med maten.
Vi pratade om ditt och datt.
Jag berättade att jag funderade på att skaffa städhjälp, och hon sa att hon tyckte det var en bra idé.
Hon berättade att hon ångrar att hon och pappa aldrig reste hem till sina respektive föräldrar var för sig när vi var små. Att vi alltid åkte som en familj överallt, för det var liksom så det skulle vara.
Jag berättade att jag funderade på att skaffa städhjälp, och hon sa att hon tyckte det var en bra idé.
Hon berättade att hon ångrar att hon och pappa aldrig reste hem till sina respektive föräldrar var för sig när vi var små. Att vi alltid åkte som en familj överallt, för det var liksom så det skulle vara.
Men hon fick liksom aldrig tillfälle äta lunch såhär med sin mamma.
I vuxen ålder.
Bara de två.
En vanlig onsdag.
I vuxen ålder.
Bara de två.
En vanlig onsdag.
Vad fint att ni fick tillfälle att göra detta tillsammans! /Tove
ReplyDeleteMake är uppväxt med att alla gör allt tillsammans men när jag växte upp var båda mina föräldrar överens om att respektive tog ansvar för sin sida av släkten. Många gånger åkte min syster själva med antingen mamma eller pappa på födelsedagsfiranden och konfirmationer. Detta är något jag implementerar i min egen familj, det är väldigt befriande att säga ”det är DIN familj, DU kan åka på det.” 😄
ReplyDeleteJag tycker många gånger det blir för rörigt att umgås med min sida och trevligare och roligare med hans del! Och min mamma och pappa träffar typ helst oss båda... den första frågan när vi ska komma är "vilken dag vill Anders få sin risotto?" Men har på senare tid ändå öppnat upp för att jag kanske inte orkar följa med varje gång, det handlar mycket om orken och att det är ÄR trångt i hans mammas lägenhet. Jag vill också att de ska få umgås ensamma med barnen utan mig.
ReplyDelete