Hoppas hoppas

Två gånger har jag nu städat lägenheten ordentligt för att visa upp den för snorungar som inte kan läsa. 
Typ.
Såhär. 

Det första jag frågat när någon kontat mig och uttryckt intresse för att hyra vår lägenhet är om datumen jag listat funkar? Alltså juli tom december.

Båda gångerna har svaret varit jaaa, det funkar jättebra! och sen har det kommit kids i 20-25 årsåldern som hoppats på tillsvidarekontrakt. 

Vadå, är det liksom säääkert att ni kommer tillbaka i januari...!?

Eh, ja.
Jag skrev det. Jag frågade om ni uppfattat det. Ni sa ja. 

Suck. Ikväll ska jag ha en digital visning med en kvinnlig professor som ska flytta hit pga jobb. Hoppas mycket mycket på att hon tar den. 

Annars börjar det bli lite väl spännande.

Annars kommer jag snart börja ljuga tillbaka för kidsen och säga
Nja, alltså vi får väl se hur vi trivs och sådär.... kanske stannar vi längre...?

Jag skulle aldrig göra det mot en barnfamilj.

De som kontaktar mig och har 3-4 ungar och desperat söker tillsvidare är jag noga med att inte vilseleda och hypertydlig med att detta är kortvarigt. 

Men de här kollektivkidsen...