Ändå kul

Eftersom vi har en stor femrummare och våra två barn har varsitt sovrum, så sover de tillsammans i gästrummet. 

Ja inte när jag var borta såklart, då sov de i stora sängen med pappa.
Och jag har inget emot att de sover tillsammans, om de tycker att det är mysigt så be my guest. Men be inte my guest i gästrummet tack.
För det som hänt är lite att storskruttan nu tagit både sitt eget och gästrummt i beslag och strör sockar, träningskläder, baddräkter, godispapper lite överallt. 

Och lillskruttan har samtidigt tjatat om en loftsäng länge. Hon har en loftsäng, men en såndär halvhög en, och hon vill ha en hög, som det ryms ett skrivbord under. 

Min man hittade en loftsäng på marketplace. En hög. Vi for och hämtade. Igår kväll hade vi möbler fulla vardagsrummet, en loftsäng halvt i ihopskruvad i lillskruttans rum, själv låg hon på golvet och snyftade av rädsla för att den höga loftsängen kanske ändå var för hög. 
Det saknades naturligtvis några skruvar så vi kunde inte heller helt få ihop den.

Jag har hela tiden varit ganska opepp på hög loftsäng pga jobbigt att bädda och misstänkte även att barnet kanske inte skulle vilja klättra halvvägs till himlen ändå.
Men.
Det jag otippad nog vill komma till är detta:

Jag sa inte: jag fattade ju att hon inte skulle vilja ha en så hög säng!
Jag sa inte heller: har du nånsin, ever, köpt något på market place som hade alla skruvar med i påsen?

Istället tittade jag på min man.
Han stod mitt i sängskelettet och skrattade.
Först skruvade han ihop stommen upp och ner, alltså för att det var enklare att skruva då, och sedan tänkte han bara vända på sängen. Men det gick såklart inte pga sängen är ju hög.
Har jag inte sagt det tjugofem gånger redan liksom?
Sängen är hög, då kan man inte vända den uppochner inomhus för taket är ju i vägen.

Så han fick skruva isär den igen. 

Men inte förrän vi ändå provat, men jättefula svarta märken på det vita innertaket som följd.
Ändå skrattade han.
Och då skrattade jag också.

Eller därför. Och vem är jag att gnälla, när han kan skratta åt det. Ibland, okej ganska ofta, vänder jag ut och in på vår relation och ifrågasätter allt och inget. 

Men en av de saker jag verkligen, verkligen älskar med min man är detta: han kan skratta åt sig själv och vi kan skratta tillsammans. 

P.S han skurade taket sen, och fläckarna gick bort