Men det blev så långt att det kommer här istället. När vi bodde i Idaho hade vår kompis Paul en work wife som hette Karen(!) och både Paul och hans riktiga fru pratade alltid om Karen just så, his work wife.
Men jag hörde aldrig någon annan använda det uttrycket förrän flera år senare när jag skulle säga något om min kollega David som jag jobbade så himla tätt med tidigare och tjejen jag pratade med, en amerikanska som bodde i Frankrike bara "well yeah, he's your work husband!"
Jag och David, vi jobbade, tränade, och reste tillsammans. Det vi inte visste om varandra var inte värt att veta. Kunde ha samtal i stil med
Är du redo att fara ut och springa 11?
Ja, men jag måste hinna på toa innan, är lite tråkig i magen..
Fattar, är det kycklingen från igår kanske?
Noll filter. Sen jag bytte jobb är han den jag saknar mest. Vi tränar fortfarande tillsammans nån gång i veckan, men har såklart inte alls samma orimligt täta kontakt längre. Vi var ute och sprang igår och han nämnde att han nu varit på sin andra resa tillsammans med en tjej som jag vet vem det är som ingår i ett nytt projekt.
De funkar jättebra tillsammans tydligen.
Han är nöjd.
Det är ju bra.
Verkligen.
De funkar jättebra tillsammans tydligen.
Han är nöjd.
Det är ju bra.
Verkligen.
Kul för dom.
Jag är avundsjuk.
Men mest är jag ju ledsen över att jag inte har kollegor på det sättet längre. Det saknar jag jättemycket och kommer ha som absolut krav på mitt nästa jobb. Att jag ska få ingå i ett sammanhang. Sen behöver man kanske inte träffa sina kollegor varenda dag eller alltid jobba med samma saker. Men att kunna bolla men någon som förstår.
Gud vad det är värt.
Gud vad det är värt.
.jpg)
Det roliga är att jag funderat på om Tomas är min work husband men nej, han är min work bestie, min parhäst. Vi växeldrar, kompletterar varandra. Och när jag frågade min yngsta om vilka som är mina bästa vänner svarade han Tomas som trea. Och när han frågade sin yngsta svarade hon gamla Karin som nummer 2, (jag fast på förra jobbet) och nya karin som nummer tre (också jag). Det är tur att våra respektive inte är svartsjuk lagda!
ReplyDeleteNä alltså när jag och David skulle resa till Italien med jobbet och hyra bil så var min man så orolig att han nästan ringde upp David... för att varna honom inför hur dålig jag är på att läsa navigera och läsa kartan. Svartsjuka..? Noll. Sympatikänslor med mannen som skulle resa med mig? Massor.
ReplyDeleteHahaha fantastiskt!
Delete