Det hände en grej i helgen. Eller i fredags var det nog förresten. Men skitsamma. Det kändes inte så märkvärdigt just då men ju mer jag tänker på det, dessto viktigare kanske det ändå är.
Det var morgon och jag kände mig väl till mods. Fredagar är som regel bra dagar, jag jobbar hemma, barnen är på föris, jag tränar på lunchen, sen chips och mys. Så FaceTimade min man, och var inte alls lika väl till mods. Det var torsdag kväll där och han var... tja, låg helt enkelt. Vi pratade en stund och sen la vi på och då..... insåg jag att jag fortfarande var på gott humör.
Hans humör hade inte smittat. Det var så ovanligt att det liksom inte ens registrerade först. Jag tog in hans sinnesstämning, vet ju precis nyanserna i hans humör, och kände väl att det var tråkigt, synd att han var deppig liksom. Men det stannade där. Hos honom. Mitt humör var intakt.
Jag kan inte ens minnas när det hände senast.
Grattis ändå, det låter sunt att inte påverkas längre!
ReplyDelete