Tala är silver men fingerfärdighet är guld

Diktering is da shit. Det vill säga det underlättar verkligen när man bara har en hand men kunde jag välja skulle jag föredra att skriva med två händer.
Nu har jag suttit hemma vid köksbordet i två dagar och försökt jobba medan barnen springer omkring och härjar. Jag dikterar mejl och måste klippa bort minst fem mamma! och lika många lugna dig, vänta lite och tyst! från varje paragraf.

Mannen åkte i morse.
Än så länge känns det lugnt.
Okej liksom.
Inte lika dramatiskt som förra gången.
Vi får väl se hur barnen reagerar det närmaste dagarna. Storskruttan hade ett utbrott igår kväll av orimliga proportioner när hon skulle schamponeras. Jag tror och hoppas ändå att det blir lättare den här gången. Dels för att vi har gjort det förut, vi vet vad som gäller. Men också för att barnen under hela sommaren hört vuxna prata om pappas nya jobb med glada röster. Det har varit positiva kommentarer, gratulationer och ryggdunkar.
Sånt spelar roll.
I våras var det det huvuden på sned och frågor om hur gåååår det?, hur måååår ni? och varför åkte han? med ledsna röster.

Nu ska jag jobba vidare. Någon som vet hur man får word att fatta att man pratar engelska?