Diktering is da shit. Det vill säga det underlättar
verkligen när man bara har en hand men kunde jag välja skulle jag föredra att
skriva med två händer.
Nu har jag suttit hemma vid köksbordet i två dagar och
försökt jobba medan barnen springer omkring och härjar. Jag dikterar mejl och
måste klippa bort minst fem mamma! och lika många lugna dig, vänta
lite och tyst! från varje paragraf.
Mannen åkte i morse.
Än så länge känns det lugnt.
Okej liksom.
Inte lika dramatiskt som förra gången.
Vi får väl se hur barnen reagerar det
närmaste dagarna. Storskruttan hade ett utbrott igår kväll av orimliga
proportioner när hon skulle schamponeras. Jag tror och hoppas ändå att det blir
lättare den här gången. Dels för att vi har gjort det förut, vi vet vad som
gäller. Men också för att barnen under hela sommaren hört vuxna prata om pappas
nya jobb med glada röster. Det har varit positiva kommentarer, gratulationer
och ryggdunkar.
Sånt spelar roll.
I våras var det det huvuden på sned och
frågor om hur gåååår det?, hur måååår ni? och varför åkte han? med ledsna röster.
Nu ska jag jobba vidare. Någon som vet hur man får word att
fatta att man pratar engelska?
Efter att ha roddat barnen mycket själv i sommar pga att anders tömmer två villor på prylar måste jag säga att wow, att göra detta flera månader i sträck... men också att man ju vänjer sig, hittar sin lilla lunk. Men h är ju snart 4 och det hjälper en hel del. Men var är det han jobbar nu då? Alltså land, ort mm. Och vad är det han ska göra?
ReplyDelete