Jamen såklart.
Hon har dock beklagat sig orimligt mycket.
Om ni frågar mig alltså, vilket ni i egenskap av att läsa det har, typ gör...
Men typ, barnen lever, har kläder på sig och har fått mat. Men städa, plocka undan, osv. Njet, såklart inte. Hon har varit fullständigt miserabel och bara precis överlevt denna prövning.
Och jag... kan såklart inte låta bli att himla med ögonen så hårt att de nästan fastar i i huvet. Fem dagar. Vad är väl fem dagar?
Ja alltså... till hennes försvar så är det ju som att både barnen och föräldrarna vänjer sig vid antal vuxna hemma. Försvarade jag just PNM!? Vi har varit ensamma nästan varannan helg i ett år, och det är ju mycket enklare nu än det var i början tycker jag. Som att båda accepterat att nu är det samspel som gäller, egna viljor göra sig icke besvär! Och sånt tar ju tid att få ordning på. Men visst. Fem dagar går ju iallafall över.
ReplyDeleteSå är det ju absolut, det är omställningen som är värst på många sätt. Så att det är jobbigt, ja såklart. Men så jobbigt som hon framställt det.... osäker.
DeleteHaha nä det verkar ju ändå som att hon har en förmåga att se det jobbiga i det mesta, hon heter ju inte polska positiva mamman av en anledning.
ReplyDeleteDet är liksom hennes super power ja...
Delete