Packat. Ej klart

Vi flyttar nu. Sex kvarter närmare skolan. Två rum större. En toalett till. 

Och en miljard grejer att packa, värdera, spara eller slänga. Packa upp. Ångra sig och lägga i soppåsen iallafall.

Kökssoffan jag aldrig älskat skulle med i flytten. Men passade inte i nya lägenheten. Fanns ingen naturlig plats, så den fick åka på second hand. Jag blev orimligt glad.

Och reflekterade över vad som ryms i ett mänskligt känsloliv. Här (där) skjuts barn ihjäl. Igen. Men vi vet alla att så länge majoriteten over there ser skjutvapen som lösningen och inte problemet så kommer ingenting att förändras. Så jag tackar min lyckliga stjärna för att mina barn aldrig tvingats delta i en active shooter drill och att jag slipper navigera samtal kring vapenlagar vid kaffebryggaren.

Sen packar jag upp ytterligare en låda köksgrejer.