Ser bakåt och blickar framåt

Redan första kvällen, igår, satt vi uppe till midnatt. Bara jag och min svåger. Och pratade.

Om förra sommaren. Om sånt som varit. Om hur han vill att det ska bli.

Vi löste ingenting. Men vi rensade luften.

Jag sa att jag blivit förvånad när jag fick höra att han tänkte komma. Men att han var välkommen, och jag menade det. 

Familjen är värst. Men de är också icke-utbytbara. Och han anstränger sig. Det gör han. Leker med Barbie och diskar och hoppar studsmatta. 

Det är fint.

Storskruttan nöjde sig inte med en utan ville ha två godnattkramar av honom ikväll.