Det sista av sommaren

Det här med att dela upp återgången till jobbet, det är fasen da shit. Nu var det ju inte meningen att det skulle bli så, men det här ska jag göra om. Nu jobbar jag två dagar, sen har jag tre lediga dagar med finbesök från staterna.
Nästa måndag är det vardag på riktigt.

Nerverna inför mannen och pappans avresa har börjat kännas av. Storskruttan särskilt. Hon är så pappas flicka. Vi kommer sakna honom allihop, men det är nog värst för henne. 
Det är en jobbig tid nu, och det kommer vara en jobbig tid direkt efter att han åkt.
Sen vänjer man sig.
Eller så har det varit iallafall.

Vi har haft en fin sommar. Inga spännande utflykter. Ingen covid. Inget jättebra väder. Inga benbrott.
Men en någorlunda lugn lunk och harmoni i familjen. 
Det känns såklart jobbigt att han reser efter en sådan sommar. Samtidigt vet jag att vi inte haft en sådan sommar om han inte haft avresan bokad.