Friday 12 April 2024

Den jag är och den jag vill vara

Jag älskar inte att laga mat.
Som alla friska föräldrar får jag nånslags inre tillfredsställelse av att se mina barn äta mat nyttig, lagad mat och har som målsättning att de äter en hyfsat varierad kost bla bla. 
Men som de flesta föräldrar med jobb och intressen utanför köket så blir det en balansgång mellan vad barnen vill äta, vad jag vill laga, kostnad och tidsåtgång. 

När jag gör pannkakor gör jag dem med lite mer ägg och inte bara vitt mjöl, sen äter barnen med sylt och jag (om jag har hunnit handla) med skagenröra och blandsallad. Det är en vardagslyx och min största morot för att steka pannkakor. Den lite mindre moroten är att ha en trave pannkakor i kylen några dagar framöver som barnen snabbt kan ta till frukost, mellis eller snabb middag före träning. 

Att lägga tid på att laga mat som tar slut i en sittning, det är något av det värsta jag vet (inom ramen för sånt som inte alls är hemskt egentligen). 

Mot den bakgrunden.

Igår stekte jag pannkakor medan barnen tillsammans med en hel hög kompisar lekte både inne och ute. Vi skulle iväg på simskola efteråt och de gästande barnen hade alla (trodde jag) tider att passa och skulle droppa av en efter en. Jag stekte som vanligt en trave med tanken att detta skulle bli snabba helgluncher och även en middag till mig efter simskolan, en liten burk skagen stod i kylen bredvid en god ost jag tänkte bland i också. 

När halva smeten var uppstekt försvann hela unghopen ut på gården för att cykla. Någon tog sin ryggsäck och gick hem och jag varnade mina två barn om att middagen var en kvart bort. När smetbunken var tom och sista pannkakan klar ropade jag in kidsen och dukade fram sylt, mjölk osv. skar upp några morotstavar och skivade en bit gurka. 

Får Maja och Lava äta med oss? säger storskruttan när hon kommer in och sparkar av sig skorna.
Nej, vill jag säga.
Nej, för dels ska vi iväg snart och måste skynda oss lite och dels vill jag inte att hela den här pannkakehögen ska försvinna på en bråkdel av tiden det tog att steka den. 
Dom frågar hemma nu, fortsätter mitt barn innan jag hinner formulera något.
Vi ska ju iväg... säger jag trött och hoppas att de andra föräldrarna kan läsa tankar och säger nej men nu ringer det på dörren och in kommer två barn. En sekund senare kommer ytterligare ett, en lillebror till den ena flickan som tyvärr är ett ständigt bihang i vårt hem. Jag säger tyvärr för jag är inte jätteförtjust i att denna 3-årige pojke alltid tycks ingå när min barn vill leka med hans storasyster.
Okej om deras föräldrar propsar på att han ska få vara med när tjejerna leker hemma hos dem, det lägger jag mig inte i.
Ditt hus, dina regler osv. 

Men jag gillar inte riktigt det här att när mitt barn säger får jag leka med Maja? så ska jag direkt måsta ta höjd för att jag inte bara får 6-åriga Maja på besök utan även hennes yngre bror som egentligen inte alls leker med flickorna utan snarare jagar katt, ritar på dockhuset eller bygger lego för sig själv och kräver ett visst övervakande från min sida. 

Jag önskar att jag tyckte sånt var bara härligt.
Att jag njöt av ett fullt hus.
Att jag jag stod med stekspaden i högsta hugg och bara Jamen kom in, kom in! Här finns det pannkakor så det räcker till alla!
Som Alva, (hette hon så?) pigan i Alla vi barn i Bullerby i scenen där hon bakat bullar som hon häller ut över bordet. 

Naturligtvis fick alla barn äta pannkakor. 
Min skagen fick landa på en macka istället. 

6 comments:

  1. ähmen alltså... Jag är definitivt inte anhängare till "vänta på rummet tills vi har ätit klart"-gänget (som jag hoppas är utdött nu), men det gäller ju NÄR MAN HAR BARN ÖVER BESTÄMT SEN INNAN. Att man leker lite utanför eller typ med grannbarnen och råkar laga mat som alla barn såklart hellre äter än ca allt annat innebär inte att man är skyldig att utfodra allihop. Hade du gjort ärtsoppa hade säkert ingen frågat om de fick äta hos er ju.

    Jag tycker man kan skicka hem barn som bor så nära att ändå traskar hem för att fråga om det är ok, när man inte har nåt överenskommet om att man är specifikt ansvarig för barnet eller när dom andra ändå är flera stycken. Vad lillebror gjorde med är ju helt obegripligt?

    Jag tycker att du ska säga till lillebrors mamma att storasyster är välkommen såklart, men att lillebror är mycket yngre och att ni inte alltid har möjlighet att se efter honom.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Nä alltså vad gäller pannkakorna hade jag sagt nej om inte barnen i fråga redan stått i mitt kök med ett OK från sina föräldrar. Ville väl inte att de skulle gå hem och bara Glöm det, vi fick inte för deras mamma!
      Vad gäller lillebror är det svårt, eller jag tycker det iaf. Hade varit enklare om det varit fler syskon som blev utanför, men nu är det liksom 3 av 4 barn som leker bra ihop och han blir såklart utanför... vilket ju är varför jag absolut kan köpa att de tvingas inkludera honom när de är hemma hos dem. Men ja, att skicka hit honom... nä jag vet inte. Vi är grannar (annars hade han ju inte kunnat springa hit i huvudtaget) och jag är väl helt enkelt för mån om grannsämjan för att orka ta den striden.

      Delete
  2. Åh vad svårt men i det fallet hade jag nog också utfodrat barnen. Och sen haft ett strängt samtal om när man får bjuda in kompisar och inte, tex att fråga sin egen mamma först innan man föreslår att någon ska äta här. 🤣 lillebrorfrågan är svår, om han inte leker med de andra barnen ändå när han är hos er så kan man ju knappast motivera det med att han blir utanför. Vi har ett grannbarn som ibland kan bjuda in sig typ halv fem och säga "mamma säger att vi ska äta halv sex". Han frågar knappt om han får komma in utan bjuder in sig, räcker en glasägonen och frågar om man kan putsa dem. Att jag står redo med middagen inom 10 minuter spelar mindre roll... men då säger jag som det är att vi ska äta om en kvart så du får leka tills dess. /Karin

    ReplyDelete
  3. 1) Är det du som är über-snäll eller jag som är über-hård? Vi har hundraprocentig regel att kompisar inte äter hos oss på vardagar. Aldrig. Av så många anledningar, matplanering är bara en av dem. På helger (lunch) är det en annan femma så klart, då får alla närvarande barn mat.

    2) Totalt oskäligt att låta småsyskonet hänga med! Säg nej för fan. ”Jag har inte möjlighet att barnvakta ert barn. Vänligen ta det med er och gå. Tack.” Blir arg när jag läser.

    3) Har också varit med om att barnet hunnit ringa till sin förälder och fått ok på att äta innan jag ens är tillfrågad. Obegripligt att den föräldern inte svarar ”Ja, men bara om det är okej för…” Har f ö skickat hem barn även efter sådana samtal. Hänvisar till punkt 1 och den hundraprocentiga regeln.

    4) Fluffiga pannkakor med ricotta är inte lika jobbigt som vanliga tunna. Gott som du säger med lax, sallad eller skagenröra på för de vuxna. Jag gör på två burkar ricotta och 4-5 ägg. Aningens mer disk, aningens knöligare att vispa ihop (eftersom vitorna separeras) men tio gånger snabbare att steka. Går fint att riva i lite överbliven kokt potatis också.

    Det var det. Tjena tjena!
    // LoHe


    ReplyDelete
  4. (Vill bara tillägga ang punkt 1 att vi inte heller låter kompisar vänta på rummet utan mer att middagsdags är ett lämpligt tillfälle att avbryta för dagen. Efter middag är klockan ändå för mycket för att barnen ska hänga kvar. Plus att det blir stökigt med kompisar vid matbordet. Vi behöver den stunden själva.)

    ReplyDelete
  5. Förstår att du utfodrade barnen men jag hade nog kunnat med att säga nej i det här fallet. Av det enkla skälen att det är just grannar och att ni skulle iväg OCH inga barn hade frågat dig innan. Blir lite lärdom för de egna barnen också.

    Men åh så svårt det kan vara ibland med kompisar och hur olik föräldrar är. Men alltså 3-åringen. Helt orimligt att skicka med ett så litet barn med storasyskon utan att fråga de vuxna först. Håller med LoHe till 100% här. Hänvisa till att det är en helt annan sak att hålla koll på en 3-åring som inte ens leker med 6-åringarna och att ni inte känner er bekväma med det då ni gör andra saker runt om i huset. Konstigt beteende.

    ReplyDelete

Om en klänning. Och ett äpple som föll rakt ned.

Vi skojar ofta om att min man föddes i fel årtionde. Han älskar, och har alltid älskat, allt som har med 70-talet att göra vad gäller kläder...