Ett-två-tre-fyr, raka led, två- tre fyr...

En händelserik helg. Får man ändå säga.
Fredag kväll la jag ut Berit på Marketplace. 

Berit, vår älskade lådcykel, som tjänat oss i vått och torrt.
Kanske det bästa köp jag nånsin gjort. 

Nu har hon en ny familj. Två nya barn att leverera till förskolan, kompisar, affären osv.

Det gick otroligt snabbt att sälja henne. Vilket såklart betyder att jag kunde fått mer. Men jag är nöjd. Det är så svårt att veta, jag ville ha en snabb affär och jag la ändå priset två tusenlappar över vad jag lätt kunde tänka mig att släppa mig henne för. Nu har jag otroligt med plats i garaget och letar fat bikes för glatta livet.

Men, nu ska ni fåhöra vad som hände sen. Igår eftermiddag var det obligatorísk träff och utbildning för alla nya gymnastikledare. Ja... (insert djup suck) jag har signat upp mig på att vara gymnastikledare den här terminen. Inte för att jag vill eller för att jag inte har nog på min tallrik. Utan för att det är svårt som fan att få in små gymnaster i den flaskhals som är basgruppen i det systemet de har här, och som ledare är ditt barn garanterad en plats.  

Sen funkar det så att som vuxen ledare paras du ihop med en annan vuxen ledare, och sen får ni 2-3 tonåriga gymnaster som kan demonstrera och hjälpa till på olika sätt. 

Det är alltså hyfsat avgörande att du kommer någorlunda överens med din ledarkollega.

Och det var jag nervös för.

Min oro, alldeles oavsett ledarpartner, har varit att jag inte ska ha något tålamod med ungar som inte försöker, följer instruktioner osv.
Som alldeles säkert framgått av tidigare inlägg är jag för disciplin inom idrott och även om barnen naturligtvis gärna får ha roligt så har jag svårt för flams och mjäk.
Om något känns läskigt och otryggt ska barnen naturligtvis kunna välja att avstå och låta bli. Sätt dig på sidan och titta på om du inte vill vara med, men du får inte störa och inte förstöra, typ. 

Ledaträffen inleddes med en introduktionsrunda. Jag visste namnet på min blivande kollega men har aldrig träffat henne tidigare. Så jag lyssnade spänt. I gruppen på kanske 20 föräldrar fanns en mamma som tagit med sin 3-åring. Denna 3-åring satt med padda med hög volym, pratade högt, sprang omkring... ja ni fattar. Och mamman sa visserligen scchhh... några gånger, men aldrig något i stil med Nu får du faktiskt sitta ner och vara lite tyst för vi försöker lyssna på en presentation här. 
Sånt har jag så svårt med. 
Okej att man ibland måste ta med barn till tillställningar de egentligen inte riktigt borde vara på, det har jag själv måstat göra tusen gånger. Och okej att barnen inte är tysta eller lyssnar när man säger till dem. Been threre done that.
Men säg till dem åtminstonde. 
Hursom. 
När denna mamma skulle presentera sig satt jag på helspänn. Är hon min partner går jag härifrån tänkte jag, det kommer aldrig funka.
Då blir hon den snälla mysledaren som vill att alla ska vara kompisar och ha roligt och jag kommer framstå som en galen militär som bara vill ha nitisk disciplin.
Men hon var inte min partner.

Ingen i gruppen sa min partners namn.

Förrän dörren öppnades och en militär kom in.

I rakad skalle och kamouflage.

I kid you not.

Det. Är. Min. Partner.

En real life F-ing GI Jane.

Jag ville ställa mig upp och hoppa jämfota av glädje. Men eftersom militärmorsan knappast uppskattat ett sånt tilltag lät jag bli och hälsade på henne med ett redigt handskak istället. 

Sen pratade vi om vad vi förväntar oss av terminen osv.

Allt hon sa var ljuv musik i mina öron.

Eller nä, inte ljuv.
Snarare en paradmarsch. Ordning och reda vill hon ha, och hon tar hemskt gärna eventuella konflikter med föräldrar, hon är utbildad konflikthanterare inom försvaret. 

Jag kan inte tänka mig att vi kommer ha några konflikter när hon bestämt var skåpet ska stå.

Men alltså fatta. JAG kommer få vara den lite mjuka och snälla. Militärmorsan kommer styra upp allt och alla som kommer i hennes väg.

Det är så långt över allt jag kunnat förvänta mig och ens drömma om. 
Som att önska sig en moped och få en ferarri.

Militärmorsan asså.
Henne kommer ni få höra mer om.