December när man var liten var liksom lucka 1 i kalendern, sen tusen miljoner luckor och så äntligen Lucia. Och sen var det fortfarande jättelänge kvar.
Som vuxen ser man barnen öppna lucka 1, sen 18 och sen vad hände egentligen ?!
Men som sagt, vi ska fira hos brorsan i samma stad. Den stora presenten till barnen är en Londonresa och Harry Potter-äventyr. Min man har knåpat ihop jättefina "biljetter" som jag ska skriva ut på kontoret imorgon som vi kan lägga under granen.
Vi har (precis som stora delar av landet) dragits med förkylningar och hosta, men det börjar faktiskt verka ge med sig nu också. Storskruttan har äntligen fått en inhalator efter att jag legat på vården som en stalker. Och det har gjort skillnad.
Och på jobbet gör jag min sista dag för året imorgon. Även där känns det ganska okej just nu faktiskt. Jag har gått in i en fuck it-attityd som visat sig funka väldigt bra. Och inte där långfingret är vänt mot jobbet i sig, icket, det har jag alldelens för hög arbetsmoral för. Utan långfingret och attityden är mot de här viktigpettrarna som jag tidigare haft alldelens för hög respekt för.
Efter att gång på gång insett att jag haft rätt när jag suttit tyst, har jag slutat hålla tyst. När vår vetenskapliga rådgivare efterfrågade en publikationslista som han tycker att jag borde sammanställt frågade jag hur de gjorde för att sammanställa den ifjol (när jag ju inte fanns på den här rollen) och när han började hosta och humma upplyste jag honom om att jag är en resurs men inte en tankeläsare och vill han ha något gjort så får han ifortsättningen gärna berätta det för mig.
Han tog det oväntat bra och bokade in ett separat möte med oss två som var väldigt produktivt.
En styrelsemedlem från en av landets största banker gled in på ett styrelsemöte och började ifrågasätta beslut som togs i oktober. Efteråt sa jag till ledningen att jag knappt kan minnas när den här personen var med på ett möte senast och absolut inte när hen faktiskt bidrog till ett möte med annat än sura miner och himlande ögon. Och hur kan det vara okej att komma in i slutet av december och plötsligt börja gräva i sånt som redan är klubbat?
Han tog det oväntat bra och bokade in ett separat möte med oss två som var väldigt produktivt.
En styrelsemedlem från en av landets största banker gled in på ett styrelsemöte och började ifrågasätta beslut som togs i oktober. Efteråt sa jag till ledningen att jag knappt kan minnas när den här personen var med på ett möte senast och absolut inte när hen faktiskt bidrog till ett möte med annat än sura miner och himlande ögon. Och hur kan det vara okej att komma in i slutet av december och plötsligt börja gräva i sånt som redan är klubbat?
Gissa vilken stor bank som fick sin projektbudget kapad och kanske inte får vara med nästa år?
Det är som att de alla är så upptagna, har så mycket på sitt bord, och liksom fastnar i nån slags kollektiv soppa av respekt, gamla rutiner, och låt-gå-fasoner. Men min arbetsledare går snabbt från fågelholk till jo-det-har-du-rätt-i när jag påpekar de brister jag upptäcker.
Och slipsar i Stockholm kan sitta med sina slipsar i Stockholm, sina AI-miljoner och sina undersåtar som upphetsat nickar ja till allt de gör och tycker.
Jag är så oimponerad att nästan övergår i äckel.
Och tydligen gör det underverk för min arbetsinsats.
Och slipsar i Stockholm kan sitta med sina slipsar i Stockholm, sina AI-miljoner och sina undersåtar som upphetsat nickar ja till allt de gör och tycker.
Jag är så oimponerad att nästan övergår i äckel.
Och tydligen gör det underverk för min arbetsinsats.
No comments:
Post a Comment