Och på tal om orimlig

Igår skickade jag in ansökan till kommunen om upphävd skolplikt pga långvarig utlandsvistelse. Det var en fysisk blankett (per barn), ifylld för hand, ackompanjerad av diverese styrkande dokument och nedstoppad i ett stort kuvert.
Porto och ner i gula lådan. 
Det här var ju jätteroligt! tyckte lillskruttan som inte kunde minnas att hon fått stoppa ett brev på lådan förr. 
Och det var väl det positiva jag har att säga om hela ansökningsprocessen, att barnet fick kicka igång en liten memory lane trip i mig och jag hörde mig själv säga När jag var liten...

Men i övrigt.

Såhär har det gått till.

Varning för ointressant läsning. Och framförallt triggervarning för okunnighet, onödig byråkrati, och självgodhet.

I januari bokade jag ett Teams-möte med rektor för barnens skola för att bolla tankar och ställa frågor kring eventuell utlandsvistelse. Inför kommande uvecklingssamtal med barnens respektive klassmentorer osv tänkte jag att det var lika bra att gå till högsta hönset först. Dessutom tänkte jag (felaktigt skulle det visa sig) att rektorn hade lite koll.

Jag förklarade situationen. Att familjen planerar vara i Arizona en termin pga barnens pappas jobb bla bla. Jag förstår, sa rektor. Sen var hon tydlig med att detta inte var hennes beslut, utan det jag skulle bli tvungen att göra var att skicka en ansökan om tillfällig utlandsvistelse till pedagogiska placeringsenheten.  Denna ansökan skulle innehålla en massa dokument och bland annat syfta till att bevisa att barnens undervisning under tiden utomlands skulle följa och uppfylla den svenska läroplanen. Men det kommer den ju inte, sa jag. En public elementary school i AZ kommer ju garanterat INTE följa den svenska läroplanen. Jaha, men så är det iallafall, sa rektor.
Så jag ska alltså sätta ihop en lunta dokument med allt från skostorlek och arbetsgivarintyg bara för att garanterat få avslag pga något som självklart som att en amerikansk skola inte följer svensk läroplan?

Ja, det här är ju inte jag som bestämt, det är så det fungerar, sa rektor obrytt och forsatte läsa fort och innantill. Får du med allt? sa hon i en andningspaus. Läser du från en websida? kontrade jag. Det gjorde hon. Jag bad henne lägga länken i chatten. Hon såg frågande ut. Jag förklarade hur man gjorde det, och fick länken. Tänkte att detta kan inte stämma och jag får gå vidare på eget håll.

Efter diverse samtal till ovilliga tjänstepersoner på kommunen som ogärna svarade på mina frågor men gärna bollade mig vidare hamnade jag tillslut hos en vettig och kunnig person som kunde förklara att ansökan rektor pekat på var för familjer som tillexempel vill fly den svenska vintern och vara i Thailand några månader. Den ansökan vi behöver handlar alltså istället om upphävd skolplikt pga vistelse utomlands av orsaker som tex förälders arbete. Rimligt. 
Dock orimligt att blanketten kräver att man skickar med kopior på både biljetter och boardingkort samtidigt som det tydligt står att får man avslag får man inte åka. Dessutom ska den skickas in minst tre månader innan planerad avresa. Eh okej. 

Man ska även skicka med bevis på att barnen placerats i en skola i landet man ska till. 

Vi har registrerat barnen i skoldistriket i Arizona där vi kommer bo. I och med att de är medborgare och (då) bosatta där är de garanterade skolplats. Men de har ju inte fått platsen ännu eftersom det är mars nu och skolan börjar i augusti. Allt detta förklarade jag i ansökan och skickade med kopior på registreringen.

Så nu väntar vi. Först på postgången. Sen på kommunens beslut. Och hoppas, hoppas att det stora brevet med de fina frimärkena hamnar hos en vettig och rimlig person.