Det verkar ju funka

Jag har bloggat både här och nu senast där. Och därifrån. Men nu är jag tillbaka på Blogger. Det känns bra. Att jag valde att skapa ännu en ny blogg istället för att gå tillbaka till den allra första, the mother of mothers liksom… är att, tja. Det kändes inte logiskt bara. Och inget ont om Devote tills dom spydde Maybelline-reklam över allt och alla. Så kan man ju faktiskt inte ha det.  

Då var det namnet. Kändes tråkigt att inte ändra. Men lite prettoångest i att komma på ett nytt. Som låter sådär lagom intressant, spexigt, kravlöst, ”jag kom bara på det utan att ens tänka efter liksom”. 

Jag har bloggat från och till (men utan jättelånga uppehåll) sedan 2009. Det är, måste vara, kravlöst för att jag liksom ska vilja och känna lust till det. Men för att ändå försöka styra upp lite, och förhoppningsvis hjälpa mig själv, så ska jag inte bara lugna mig lite, utan även fokusera på nuet och försöka landa låta bli att oroa mig för mycket för en framtid jag bara kan påverka till en viss del. Tänka mer på hur det känns nu då? 

Så. Där är vi nu. Det går corona både på simskolan och förskolan. Eller går och går. Men det har framkommit att personer med bekräftad smitta varit där. Känns inte bra såklart, men samtidigt är det ingenting jag kan påverka. Jag kan tvätta händerna. Hålla avstånd. Försöka hålla ut.