Sen typ två veckor tillbaka är det signerat av rektorn och
godkänt av alla viktiga människor att jag numera kan titulera mig biträdande
föreståndare. Såvitt jag visste var det bara en av mina kollegor som visste om
att detta var i görningen och jag har liksom funderat på när och hur det skulle
bli officiellt för de andra på kontoret. Inte för att det är så stor grej för
mina kollegor, för dem innebär det faktiskt ingen skillnad alls då jag
kommer ha noll med personalansvar och allt som rör dem att göra.
Men det är
framförallt en kollegas reaktion jag oroat mig lite över…. Hen har liksom
jobbat där länge, och är väldigt kunnig och det skulle nog anses logiskt på många
sett att just den personen, om någon, skulle bli biträdande (vilket är ett nytt
påhitt, vi har inte haft nån sån förut).
Och jag har sagt det till min chef, och frågat om han pratat
med den här personen om att jag ska få den här titeln osv. Och även om chefen
inte direkt svarat att Jajjemums, det klart jag har! så har jag ändå tolkat
hans svar som att jo, det kommer inte bli någon överraskning…. Och nöjt mig med
det, tänkt att det var förankrat.
Så igår hade vi APT och chefen berättade för samtliga (vi är
en liten grupp) att nu är det officiellt att Åsa har tagit rollen som
biträdande föreståndare och kommer i fortsättningen att bla bla… och den
rutinerade kollegan höjer på ögonbrynen och säger ”Va? Vilken Åsa?”
Så förankrat var det.
Men herregud alltså.
ReplyDeleteSnyggt av chefen.
Hur togs det emot då? Var hen sur eller brydde sig inte? Eller är 'va, vilken Åsa?' svar på den frågan?
Såg den kommentaren först nu... och kan såhär två månader senare säga att hen inte tagit upp det en enda gång. Total huvudet i sanden. Och det är ett huvud som gärna kan få vara i sanden för min del...
ReplyDelete