Hon stammar så hon knappt kan prata nu, lillskruttan.
Det är inte roligt längre. Inte för henne och inte för oss.
Jag är fortfarande inte direkt orolig, även om pedagogerna nu fört logoped på tal om det inte blir bättre.
Det kom så hastigt, och förhoppningsvis och troligtvis går det också över med tiden.
Hon har själv kommit fram till att det är lättare att viska än att tala högt, och oftast effektivare att ta mig i handen och visa vad hon vill än att försöka säga det.
Hon som babblade som en fotbollsreporter för bara någon vecka sen. Nu ser man hur hon funderar, på om det ens är värt att försöka öppna munnen, när hon får en fråga eller vill säga nåt.
Det blir säkert bra, stora förändringar som skett både i hennes huvud och i det yttre livet liksom. Konstigt och lite ängsligt av pedagogerna att prata om logoped redan tycker jag. Men stackars liten såklart, så jobbigt att inte få fram det man menar....
ReplyDeleteHos oss har det bara varit de som varit rimligt snabba med talet som stammat. J var värst och det kom i perioder på 2-4 veckor och sen när det släppte så kunde hon något nytt. Var som att det låste sig en period medans huvudet sorterade ut prepositioner, eller dåtidshantering och såna saker.
ReplyDeleteSå förhoppningsvis så släpper det och någon ny egenskap trillar ut.