Det är inga milda mediciner man får mot smärtan. Fakta kring USAs opiodberoende snurrar i huvudet medan läkarna påminner att det är viktigt att jag tar mina tabletter som föreskrivet.
Vet att jag fick nåt liknande när jag drog ut visdomständerna. Då tog jag två tabletter och slängde resten. Nu tar jag de starka grejerna på kvällen för att domna bort och kunna låtsas att jag hittat en bekväm sovställning. På dagarna nöjer jag mig med vanlig alvedon.
Det är ingen myt att blir man skadad eller sjuk i staterna kommer oron för hälsan på andra plats efter oron för kostnaden. När jag låg vid vägrenen, blodig och med handen vikt åt fel håll ville den gamla damen som stannade ringa 911, och jag bara Noo!! tänkte, aldrig att jag får ut den skyhöga kostnaden för ambulansfärd på försäkringen, vi måste köra själva.
Imorse ringde en dansk läkare från SOS International som tittat på mina filer och frågade hur jag mådde, om jag upplevde att jag fick den vård jag behövde, osv. Han verkade inte tycka att jag överbehandlats iallafall utan pratade om trauma, uppföljning och sjukskrivning. Och jag tänkte bara, jaja det blir nog bra med armen... bara försäkringen täcker alla dessa amerikanska, hutlösa kostnader.
No comments:
Post a Comment