Det står en stor björk utanför mitt köksfönster. Nu har den börjat skifta i gult. Ibland måste jag påminna mig själv om att hösten kan vara så fin, allt är inte en måndagseftermiddag i november.
Jag skiftar lite mellan att tycka synd om mig själv och peppigt tänka att det
kunde vara så mycket värre.
Det hade ju såklart kunnat vara så mycket bättre också.
Jag var ju beredd på att dra det här lasset själv, igen.
Men inte i gips och inte i karantän.
Det vart som två överraskande käftsmällar.
Nåväl. Vi mår bra och solen skiner.
No comments:
Post a Comment