Jag avskyr stationära cyklar. Jag tror att det har att göra med när jag
skadade ett ligament i foten som tonåring och fick sitta och trampa ensam i ett
svettigt hörn av gympasalen medan resten av mina lagkompisar tränade innebandy.
Jag vet inte.
Men jag sätter inte gärna ändan på en träningscykel.
Har
motvilligt gått på några spinningpass under åren men då bara för att det
antingen var det enda som fanns eller för att någon kompis bad att jag skulle
följa med.
Hur som helst.
Mitt liv i gips gör mig något begränsad vad gäller
träningsutbud. Och nu när karantänen är slut ville jag såklart gå på gymmet
igen, få svettas lite i gipset liksom. Tjugo flåsiga minuter på träningscykeln innan jag gav upp och körde benstyrka istället.
Men om allt nu går som det ska blir jag av med gipset nästa
onsdag. Sen väntar förmodligen månader, eller i alla fall veckor, av skenor,
rehabilitering och så vidare och så vidare.
Men det ska bli skönt att slippa
svettas i gipset iallafall.
Och få springa igen.
Friday 3 September 2021
Att trampa luft
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
I'd rather be dead in California...
Måndag efter en helg med känslorna utanpå. Jag körde ut till Intersport för att byta storlek på ett par benskydd till storskruttan och kom ...
-
Han fick jobbet. Precis när jag på riktigt trott att det inte skulle bli så och ställt in mig andra alternativ. Så fick han det. Jag har s...
-
Använde jag det rätt nu. Am I The Asshole? Hoppas det. Att jag använde det rätt alltså, inte att.... ni fattar. Och ni avgör. Andra halvan a...
-
Jag älskar inte att laga mat. Som alla friska föräldrar får jag nånslags inre tillfredsställelse av att se mina barn äta mat nyttig, lagad m...
Så skönt att bli av med gipset!
ReplyDeleteJag har inte kommenterat på ett tag men herremine vilken jädra tid du haft ett tag. Nu får faktiskt saker och ting börja gå på rätt håll igen!