Att trampa luft

Jag avskyr stationära cyklar. Jag tror att det har att göra med när jag skadade ett ligament i foten som tonåring och fick sitta och trampa ensam i ett svettigt hörn av gympasalen medan resten av mina lagkompisar tränade innebandy.
Jag vet inte.
Men jag sätter inte gärna ändan på en träningscykel.
Har motvilligt gått på några spinningpass under åren men då bara för att det antingen var det enda som fanns eller för att någon kompis bad att jag skulle följa med.
Hur som helst.
Mitt liv i gips gör mig något begränsad vad gäller träningsutbud. Och nu när karantänen är slut ville jag såklart gå på gymmet igen, få svettas lite i gipset liksom. Tjugo flåsiga minuter på träningscykeln innan jag gav upp och körde benstyrka istället.
Men om allt nu går som det ska blir jag av med gipset nästa onsdag. Sen väntar förmodligen månader, eller i alla fall veckor, av skenor, rehabilitering och så vidare och så vidare.
Men det ska bli skönt att slippa svettas i gipset iallafall.
Och få springa igen.