Helgen från A till Ö

Jaha… helgen då? Som regel tycker jag inte om blogginlägg som bara går ut på att man redogör för exakt vad man gjort sen sist. Jag tycker inte om att skriva såna inlägg och jag tycker inte om att läsa andras heller.
”Sen på torsdagen gjorde vi typ ingenting, såg på teve, åt fiskpinnar. På fredag skulle jag egentligen ha städat men orkade inte. Sen på lördag så vaknade jag och, juste glömde ju säga att jag även ringde min kompis i Australien i torsdags.”
Typ sånt.
Men inget livar upp som lite stenar i glashuset, så here we go.

I fredags blev det klart att vi får ny lägenhet och ska flytta i maj. 

Det blir bra. Barnen får varsitt rum. Vi får ett kontor. Garage. Gångavstånd till kompisar för storskruttan och närmare både skolan och förskolan. Gruset i skon är att flytten krockar med diverse jobbresor för mig och ja, att flytta hela bohaget är ju aldrig helt enkelt. Ja, också den lilla detaljen att mannen såklart inte kommer trivas för han vill ändå inte bo i den här stan. Men det är ändå positivt, det är det. Det är jättebra för barnen och det är vi överens om.

 

I lördags följde jag med storskruttan på brottningsträning. Hon har precis börjat med denna aktivitet och jag tycker ödmjukt att hon är klart bäst i gruppen, visar uppenbar talang och att de flesta andra ungar som sprang runt och fjantade på mattan borde gå hem med sina fjantiga föräldrar. Så.
Nu ska jag förklara mig. Min man jobbade och tanken var alltså att jag skulle ta med även mitt yngre barn på utflykt till storasysters träning. Alltså hade jag redan förberett det yngre barnet på att det här är inte din träning, du får inte vara med. Vi ska sitta på sidan om och titta på, förutsatt att du sköter dig. Gör du inte det, går vi ut och väntar.
För mig är det 100% självklart.
Kan man inte lösa det på annat sätt kan man såklart måsta ta med barn och syskon på aktiviteter de egentligen inte borde vara på, men då får man ju också hålla efter dem. I slutändan blev det så att lillskruttan fick åka på kusinhäng hos min bror, men väl på träningen sprang det runt ett gäng (3-4 stycken) småsyskon i åldern 0-3 och deras föräldrar verkade tycka att det var absolut självklart att de skulle få vara med på mattan och liksom testa på. Brottningen är för barn 5-8 år. Fyller man 5 om någon månad, jamen visst, var med. Men är man 2 bast får man fasen gå och sätta sig på blöjbaken. Tränaren kunde ha sagt till, men det gjorde han inte utan såg bara lite missnöjd ut när han var tvungen att bokstavligen flytta på småbarn för att kunna instruera de större barnen.
Men föräldrarna?! Vissa var där bägge två, alltså både mamma och pappa och ett småbarn. Jag var helt paff.
Det är en träning, inte en show.
Och ni stör.

 

Puh. Jaha och så söndagen då och sen ska ni få slippa min kalender. Igår hängde vi med polska negmamman och hennes familj. Hon är avundsjuk på vår nya lägenhet men glad att vi kommer betydligt närmare dem. Gissar att vi kommer ha ca 60 meter från dörr till dörr. Det ni. Farhågor om att lägenheten var gammal (det är den) och att mannen (min alltså) ändå inte kommer att trivas viftade hon bort på sitt karakteristiska sätt ”trivas, vem trivs egentligen?”
Sen bjöd hon på spagetti och jag fick hålla hennes bäbis i nästan fem hela minuter innan hon bröt ihop och ville ha tillbaka sin bäbis. Skoja. Det var mest pappan faktiskt som hade svårt att släppa.
Igår kväll frågade mannen vad jag ville hitta på på Alla Hjärtans Dag. Jag föreslog att han skulle dammsuga.

 

And here we are. Det var den kronologiska redogörelsen.