Sen blir det i bästa fall inte sämre, i värsta fall mer kaos och i de flesta fall ingen förändring alls iallafall.
Men jag har iallafall försökt tillämpa några av mina nya lärdommar på en del av ett stort projekt jag är med i, där projektledaren håller så hårt i tyglarna att vi andra ibland slutar att ens försöka låtsas att vi har nåt att säga till om.
Just nu pågår en process som faller under mitt arbetspaket (WP, delprojekt, vad ni nu kallar det) men som jag av olika anledningar haft väldigt lite att göra med. Jag har känt frustration, osäkerhet och otillräcklighet om vartannat och framför allt haft svårt att veta hur jag förväntas agera och om jag förväntas leda alls i den här processen. Otydligt ledarskap, mao.
Idag bestämde jag mig alltså för att prioritera processen och (likt en man?) strunta i hur mitt beteende eventuellt skulle tolkas av andra iblandade.
Var är flaskhalsen?
Vad behövs för att vi ska komma framåt?
Var ligger de stora riskerna?
Var är flaskhalsen?
Vad behövs för att vi ska komma framåt?
Var ligger de stora riskerna?
Fick några snäsiga (eller så var de inte alls det, går inte tyda känslor i mejl) kommentarer, men inget värre än att det rinner av. Och nu känns det som att vi är, om inte back on track, så iallafall inte lika långt från the track.
Klapp på axeln.
No comments:
Post a Comment