Saturday 2 July 2022

Kvinnorna och känslorna

Vi umgås med vänner. Ett par som inte längre är ett par.  Mannen som inte är min frågar tusen frågor om oss, om vårt förhållande, hur det ska bli till hösten då min man återigen reser till Costa Rica för att jobba. 

Det stör mig inte. Jag är van och vet att folk undrar. Förra året då vi spenderade 8 av 12 månader på varsin sida Atlanten blev många vänner förvånade då de insåg att vi inte separerat. 

Vi svarar på frågorna. Responsen är den vanliga. Folk säger att de fattar men skakar samtidigt på huvudet. Som för att säga ”ja kanske, men jag tror inte jag skulle kunna…”

Och så kan det ju vara. Jag förväntar mig inte att folk ska tycka varken det ena eller andra. Det är som det är bara.

Efteråt messar hon mig för att kolla att mannen som inte längre är hennes inte trampat mannen som är min, på tårna. Och jag tänker att vi måste sluta ta hand om alla andras känslor.

1 comment:

  1. Men allra finast kunde det ju vara om den där mannen själv ringde upp din man och hörde efter om han trampat honom på tårna och i så fall bad om ursäkt? det vore ju i sanning en revolution. I övrigt är jag helt med dig!

    ReplyDelete

Om en klänning. Och ett äpple som föll rakt ned.

Vi skojar ofta om att min man föddes i fel årtionde. Han älskar, och har alltid älskat, allt som har med 70-talet att göra vad gäller kläder...