Hade en fin stund av
samhörighet med två av mina kollegor igår. Sen jag blev befordrad till
biträdande föreståndare har jag haft nån slags ambition att vara liiiite bättre
på att hålla mig neutral när det skär sig mellan medarbetare och liiiite mindre
benägen att snacka skit om folk.
Och eftersom jag medvetet lagt ribban lågt så har det gått ganska bra med de
ambitionerna.
Men ibland måste man ju
få ha en cheat day.
Kollegorna, som båda är
nyare än mig på arbetsplatsen, beklagade sig över en situation och jag inte
bara höll med utan kunde inte låta bli att tillägga:
Men tänk då hur det var innan ni började här, och jag fick stå ut med det här
helt själv!
Varpå de svarade något i stil med Ah... fattar inte att du inte slutade!?
Men jag försökte ju sluta, fick bara inget annat jobb.
Och det sa jag också.
De beaktade den informationen en stund. Sen gick vi och tog kaffe.
Och luften
kändes klar och lättare att andas.
Hej! Det finns mycket jag uppskattar med din blogg men kanske den allra främsta, nej okej nu måste jag säga två, är 1) språket. jag är oerhört förtjust i ditt språk och 2) uppriktigheten. naket, ärligt men aldrig kletigt eller sensationslystet. eller gränslöst. Du är inspirerande!
ReplyDeleteMen asså.... *rodnar och fläktar ansiktet med fladdrande hand.. Äsch då liksom
Delete