More är ändå more

När vi bodde här kände jag alltid ett behov av att tona ner det amerikanskt svulstiga som gärna (i svenska ögonen) blir överdrivet. Julpynt, känsloyttringar, rosetter på spädbarn. Allt. 

Too much, tyckte jag nästan alltid och hade konstant en fot på bromsen.

Men nu. När vi inte bor här längre utan bara är på kulturellt studiebesök för att barnen ska få befästa sin identitet även i landet extra allt, så har jag släppt bromsen.

Borta är den outtalade rädslan att den svenska måttan skulle kvävas av den amerikanskt excentriske överdriften.

Istället kan jag faktiskt njuta av den. 

Och som storskruttan sa.

Oh honey. It’s amazing.