Och jag tänker så mycket på det nu.
Och jag tänker på min egen barndom, hur ofta jag tagit upp minnen som jag av någon anledning burit med mig genom åren med mina föräldrar för att upptäcka att de inte alls minns vad jag berättar om.
Storhandlingar, cykelturer, fotbollsträningar, och fredagskvällar i soffan.
Visst känns det ibland som allt är en enda grå havregrynsgröt.
Men barnen leker, går på kalas, längtar efter kusiner och lär sig läsa och cykla.
Medan jag packar upp matvaror och hänger tvätt pågår deras barndom för fullt.
Vi lever så nära varandra men ändå i så olika världar. Vad vet väl jag om vad de kommer minnas från sin barndom och vad som ska falla i glömska.
Jag tror att det är en ganska fin barndom de har, ändå.
Så fint och klokt😊
ReplyDeleteCarina
Jag pratade mer en kollega om minnen för någon dag sen. Hur man som förälder kan landa i att barnen inte kommer minnas särskilt mycket ändå, bara enstaka händelser. Men samtidigt kommer jag ihåg ganska mycket från när jag var 4 år, och precis innan. Kanske inte så mycket vardagslunk men speciella händelser som jag kunnat pussla ihop i vuxen ålder genom att fråga vuxna som var med. Bland annat har jag alltid känt mig oerhört trygg av att åka bil eller buss på natten när man ser gatlyktorna passera. Och fick berättat för mig i vuxen ålder att jag och mormor åkte på en bussresa till Stockholm julen när jag var 3 år, skulle strax fylla 4. En resa som jag har massa minnen från. Men när bussresan kom på tal för några år sen föll det på plats, att jag nog kände en sån oerhörd trygghet i att sitta i mormors knä och sova på bussen i flera timmar och det har färgat av sig på alla mina nattliga bussresor efter det. Men tydligen var det någon som väckte henne för att hon höll på att tappa mig! Det var verkligen bara en hårsmån från att ha traumatiska bussminnen istället! 😁
ReplyDeletehaha, ja tänk! jag tror inte heller barnen kommer minnas lunken, men det som är lunk för mig (tre kalas på samma helg, plus träning, plus mello) kan ju vara stora events för dem liksom
DeleteDet ska jag spara och tänka på! Så klokt!
ReplyDeleteJust på tal om barndomsminnen har jag en teori om att folks barndomsminnen alltid slutar med orden ”…och sedan fikade vi”. De där fikorna är viktiga ☺️
LoHe
Ha, det känner jag igen! Inte direkt fika kanske, men vad man åt i vissa situationer och samanhang. Minnen sitter kvar i smakerna. Det finns smaker som tex hjortron och fil med socker och kanel, som jag inte tror att jag skulle uppskatta som vuxen, om det inte vore för att det smakar barndom och trygghet.
Delete