Dock fick jag dödsbeskeded föredömligt snabbt. Det ska erkännas.
Min mor har en ytterst osentimental inställning till dödsbud.
Min mor har en ytterst osentimental inställning till dödsbud.
Det kan låta såhär (det har låtit såhär):
- Har jag inte berättat att G**** dött?! Oj det var ju länge sen... Vet du förresten vem mer som dött?
- Kan jag få låna din svarta kjol till begravningen? Vadå vems begravning.... jaha just det, jo alltså A*** är ju död, har jag inte sagt det?
och den sista, som visserligen rörde en katt och inte en gammal släkting, men ändå kanske är den bästa. Då ringde hon och frågade om det passade att de kom förbi med pizza och åt middag med oss den kvällen.
- För isåfall kommer vi förbi på kanske en timme, vi ska ju som sagt ändå den vägen tillbaka. Vill barnen ha Hawaii som vanligt?
- Vadå vars har ni varit?
- Vadå vars har ni varit?
- Jamen hos veterinären, jo alltså katten är död. Men Hawaii då, blir det bra?
Fokus framåt.
Haha undrar var gränsen går för osentimentalt meddelande. I närheten liksom. Kusin, gammal lärare, barndomskompis förälder eller granne? Jag väntat på ett dldsbud, en äldre släkting är så dålig att hen såg död ut på en bild som las ut på Facebook i juni. Tycker inte det är så sorgligt när folk som är 90 år är döende och dessutom en släkting jag drar mig för att umgås med. Eller om man skriver om det, jag bor inte ens 30 mil ifrån men har inte varit där på 10 år. Orkar inte, vill inte. Hawaii till middag då?
ReplyDeleteJomen det finns absolut en gräns. Jag hade ju en jämnårig kusin som dog i sena tonåren och då var det såklart en helt annan sak. Det är stor skillnad på såna som förväntas dö (gamla människor och husdjur) och såna som inte förväntas göra det.
Delete