Förra våren var vi och såg Bamse och vulkanön på bio med barnen.
Det var lillskruttans första biofilm.
Spoiler alert: i filmen blir några figurer fast i botten på en vulkan och kan inte ta sig ut.
Fast forward några veckor och barnens pappa reser till Costa Rica igen där det ju finns en hel del vulkaner.
När jag var liten var jag (också tack vare Bamse, men även Kalle Anka och Tarzan) orimligt rädd för kvicksand med tanke på hur mycket av den varan det finns i norra Sverige. Förutom att lillskruttan såklart saknade sin pappa, var hon också väldigt rädd att han skulle ramla ner i en vulkan. Ändå mer rimligt än kvicksand, även om hennes oro var relativt obefogad.
Sen dog barnens gammelfarmor i Idaho, en mycket varm och fin människa som tyvärr försvann i demensens dimma och senare vårdhemmets covid-regler och mina barn har därför egentligen bara ett enda riktigt minne av henne. Men hon dog av (medicinskt var det nog en stroke tror jag men) typ ålderdom. Hon var 85+.
Hon ramlade alltså inte ner i en vulkan. Vilket skakade min lilla dotters värld och tvingade henne att tänka om. Man kan alltså dö av andra orsaker än vulkanfall.
Nu har hon inte tagit upp ämnet på ett tag, men sist jag hörde henne prata om döden var det fortfarande dessa två dödsorsaker hon kunde: antingen så ramlar man ner i en bulkan, eller så dör man för att man är gammal och hjärtat har fått slut på batteri.
*obs extra gulligt att hon gärna byter ut v mot b. Hon äter baniljglass och tittar på balmoblommor också.
Vi hat också en som byter ut v mot b. En gång sa hon till och med när det gällde stavningen av ett annat ord "nej inte V. Utan B, som i banilj". När jag var liten såg jag Hajen lite väl tidigt, sen var jag oerhört rädd för att mamma eller pappa skulle bli uppäten av en haj om de åkte utomlands. Så orimlig rädsla, förmodligen var det farligare att ta bilen till jobbet.
ReplyDelete