Det går sådär.
För min överläpp är tjock, slapp och sned efter bedövningen och jag kan inte dricka min cappuchino utan att dreggla.
För bredvid mig sitter två väninnor (till varandra, inte till mig) och tantskvallrar. De har en gemensam bekant som heter Berit (som min lådcykel!) och denna Berit har en väldigt ful Skelleftedialekt, enormt tjocka L har hon. Det är nästan pinsamt faktiskt, tycker damerna bredvid mig. Jag tycker att de ska sluta snacka skit om Berit. Och helst sluta prata i huvudtaget för jag kan inte låta bli att lyssna.
Min fotled är för övrigt mindre tjock idag än igår, det ska nog bli bra det här. Men den är blålila, och ytterst ful. Säkert fulare än Berits L.
Oh no (foten)! Jag kan inte heller springa pga klämd och sydd tå. Hemskt ful var den (också), kallade den frankenstein-tån. Sen blev den infekterad och efter det har bara proffsvårdare fått se den, men den var tydligen snyggare i torsdags så hoppas jag kan gå m vanliga skor inom en snar framtid… kram fd Anden
ReplyDelete