Fan i båten

I veckor har barnen, båda två, tjatat om att de vill ha nya sängar. Men eftersom de bägge två har fullständigt dugliga, otrasiga sängar har jag bara svarat ”absolut inte, kommer inte hända”.

Men så flög nåt i mig i torsdags och jag sa ”men vad är det för sorts säng du vill ha då?” Och då visade det sig att storskruttan som har en loftsäng ville ha en vanlig låg säng och lillskruttan som har en växasäng ville ha en loftsäng att bygga koja under.

Så. Jag föreslog utan att tänka efter att de helt enkelt bytte rum. Ett förslag de båda nappade på ögonaböj och när jag tänkte efter lite tänkte jag att det här är en jättebra idé. Det är totalt omöjligt att få barnen peppade på att städa sina rum (såklart) och nästintill omöjligt att få dem att sortera och lägga undan sina kläder.

Så här anade jag en chans att få städa, rensa, kasta ut och göra plats. Med motiverade barn som draghjälp. 

Det började trögt och vid 19:30 på fredagkväll hade vi kommit ungefär precis så långt att det var lite för sent att ångra sig men samtidigt inte längre än att det kändes sjukt brant uppför. Kläder och leksaker och böcker i högar. Växasängen i delar då den behövde växa snabbt. 

Kaos. 

Men med en blandning av stress, pms, och jävlar anamma lyckades jag iallafall få så pass röjt att de kunde gå och lägga sig utan att snubbla över exakt allt. Och idag har vi fortsatt röja, rensa. Jag har skurat. Vi har varit på Ikea och numera har båda barnen en sopkorg och en tvättkorg på sina nya rum.

Och nu känns det som att det var en bra idé trots allt.