Det har ju visserligen kommit nog med snö för att vägarna, taken och fälten ska vara vita istället för novembergrå. Det ljusar upp, det gör det. Det blir mycket mörkare utan snö.
Men sen är det ju kallt också.
Mamma jag har en massa myggbett på armarna, sa storskruttan igår.
Det har hon inte. Däremot köldeksem.
Å ena sidan tycker jag att det är så tråkigt att bo på en plats där halva året präglas av antingen mörker, kyla, eller båda två samtidigt. Å andra sidan blir jag så fruktansvärt less på folk som bor här och inte gör annat än att gnälla över just detta.
Och (min erfarenhet) de som gnäller högst och värst är fan alltid de som är härifrån, som har kylan i benmärgen och mörkret i själen.
Jag klagar själv.
Och föraktar andra som gör det.
Och föraktar andra som gör det.
Det är inte lätt.
Det är (gissar jag) klassiskt exempel på sådant man klagar vet när man är i det men saknar när man inte har det? Min man klagar varje vinter över Småland och hur han saknar den RIKTIGA kylan där uppe, snön, VINTERN. T o m jag saknar det, fast jag aldrig haft den.
ReplyDeleteBarnens hud kliar här också, fast det bara är mörkt och rått, ingen snö i sikte.
Lohe