Det har nog gått en vecka nu, kan det vara så?
Jo, jag tror jag kan räkna sju dagar som hon somnat utan att först gråta för världens alla oförrätter och framför allt alla dem som både direkt och indirekt drabbat henne.
Hon funderar mycket över hösten och vad som komma skall i och med steget in i den riktiga skolvärlden och förskoleklass.
Men de senaste dagarna har det varit mer pirr och mindre ångest.
Så fruktansvärt skönt för både barn och mamma.
Men de senaste dagarna har det varit mer pirr och mindre ångest.
Så fruktansvärt skönt för både barn och mamma.
Jag ropar inte hej. Mitt lilla åskmoln kan fortfarande dundra ordentligt.
Men jag tycker mig ana en liten förändring ändå. Mer sol.
Det är i alla fall inte värre.
Det är i alla fall inte värre.
Åh då sitter min lilla skrutt i samma båt, kanske. Om det nu bara är förskoleklass som hägrar men stormar det gör det.
ReplyDeleteNågon klok människa kommenterade ett tidigare inlägg på temat med "det ändå som är värre än att ha en sexåring är att vara en sexåring" och jag tänker mycket på det. Alla barn är ju olika, mitt äldre barn var inte alls lika nervös inför skolstarten... men man kan ju förstå dem som är det, tänk att själv byta arbetsplats, kollegor, chef... och vara omgiven av människor som bara idisslade Det kommer bli så bra så, ska du se!
DeleteVi har en väldigt känslig stor tjej här hemma. Skulle nog kunna säga att hon gråter en skvätt varje kväll. När vi skulle köpa huset pratade vi lite om barnen, deras och våra, med ena säljaren. Som jag också råkar veta är psykolog då vi haft med honom att göra i stor omorganisation på jobbet. Vi sa att det var mycket känslor, men att det egentligen alltid varit det, en skvätt gråt på kvällen. Och han beskrev det som att det kanske var hennes pysventil. Hon är dessutom ganska dålig på att sätta ord på sina känslor och på nåt sätt måste de ju ut. Därför kommer den lilla kvällsgråten för alla mer eller mindre onda och jobbiga saker som hänt under dagen. Men pys pys, det kommer ut och då sover hon gott sen. Det kanske inte är så dumt ändå, att ha det som rutin mellan kvällsfika och tandborstning? /karin
ReplyDeleteJa alltså inte så att jag inte tycker att barn, mina eller andras, inte ska få gråta. Absolut inte. Klart man får vara ledsen. Men det som tidigare varit är sådana anfall av (vad jag upplever som) ångest och gränslös förtvivlan... och det är inget bra sätt för det här barnet att avsluta dagen. Så jag hoppas verkligen att den här mer stillsamma och fundersamma kvällsrutinen ska fortsätta.
Delete