Det börjar kännas nu

Det kändes så logiskt när vi bokade. Att mannen flyger direkt från Belgien till Arizona och nya jobbet när vi semestrat klart. 
Så klart.
Varför flyga hem till norra Sverige och vända?
Men nu, när vi står på tröskeln till sommarens sista äventyr, inser jag att det stundande avskedet eventuellt ju kommer att påverka vår semester på ett inte alltigenom positivt sätt. 
Vet inte.
Vi får se.
En dag i taget, som alltid.

Kanske är det de mörka nätternas intåg som gör att allt börjar kännas. För det börjar kännas nu, för mig iallafall, att vi står inför en höst. Barnen pratar om det en del, att pappa kommer vara borta. Speciellt nu när vi tre packar för två veckor och han packar för 10 månader. 

Men, om jag tänker på alternativen.
Då är det här den enda rimliga vägen framåt. 

Och, semester ändå. Nu ska jag vara ledig i två veckor. I värmen, i utlandet. Med familjen. Fokus på det, just nu.